Följetong.

[simon]

Efter uppfriskande skidresa till Vemdalen, kommer härmed en ny del!

Se nu till att övriga NOSIG:are läser min följetong, har förstått att det är lite dåligt med uppmärksamheten på vissa håll.... ;)

Simon  :)

-----------------------

6: e september 15:45, Bergrum under Stockholm.

Håkan Syrén stängde dörren efter sig, gick fram till sin plats på det avlånga, svarta bordets högra ytterkant, och bad de övriga närvarande vid bordet om ursäkt för sin sena ankomst.
ââ,¬ÂDet är ingen fara, vi har ändå inte lyckats få igång projektorn förens nuââ,¬Â Chefen för Operativa Insatsledningen, Tony Stigsson tittade glatt på ÖB, samtidigt som han lossade sitt grepp om projektorn och slog sig ner på sin stol.
ââ,¬ÂRegeringssammanträdet drog ut på tiden, men jag lyckades till slut smita ut därifrån. Jag vet inte ens om de märkte att jag försvann." ÖB skrattade lite torrt för sig själv samtidigt som han plockade upp lite papper från sin plastmapp.
"De upphör aldrig att förvåna mig. Just nu sitter de där inne och bråkar om vems fel hela situationen är, och hur inrikespolitiken borde skötas. Innan jag lämnade rummet hade de lyckats glida in på bidragspolitik...Till och med i svåra stunder för nationen som denna, så kan de inte lägga partipolitiken vid sidanââ,¬Â¦Ã¢â,¬Â Syrén suckade uppgivet, slängde sina papper på bordet framför sig, och granskade alla i ögonen. Förutom han själv och chefen för OPIL var även chefen för Strategiledningen, chefen för MUST, cheferna för Armé-, Marin-, och Flygtaktiska kommandot, Rikshemvärnschefen och cheferna för de tre Militärdistrikten närvarande.
ââ,¬ÂJaha, då sätter vi väl igång då.ââ,¬Â ÖB reste sig från sin stol och gick fram till bordets kortsida, där han flankerade projektorn och hade fri sikt över sammanträdesbordet.
ââ,¬ÂVi kan väl börja med den strategiska översiktenââ,¬Â, menade ÖB och la upp en plastbild på projektorn som nu sparkades igång, med ett monotont surrande.

(Karta 5: Lägeskarta Norden)

ââ,¬ÂFörst av allt så vill jag delge er information som blev bekräftad alldeles nyss. Norge och Danmark har tillsammans, efter många timmars konstanta överläggningar över parti- och nationsgränserna, beslutat sig för att gå med i kriget på Sverige, Finland och Baltländernas sida, med främst jaktflygstöd, underhåll och underrättelser. Inblandningen i kriget hålls utanför NATO-medlemskapet och förklaras med ââ,¬Âen nordisk solidaritetstanke som krävs i en så ödesmättad stund för Skandinavien, som denna". Inblandning av norska och danska markstridskrafter kommer att bli en senare fråga. Detta innebär alltså att försvaret av vårt luftrum kommer att utökas väsentligt. Mer om detta längre fram i genomgången.ââ,¬Â Nyheten hade slagit ner som en bomb bland många av mötets deltagare och många glada, eller i alla fall lättade, miner kunde skönjas på många läppar.
ââ,¬ÂDet var dagens glada nyhetââ,¬Â, sa ÖB kort och bistert, och gick raskt vidare genom sina nyligen sammanställda papper.
ââ,¬ÂVidare kan jag meddela att NATO är fortsatt passiva, och varken England, Frankrike, Tyskland eller USA har ännu uttalat sig officiellt om de ryska krigshandlingarna. Trots att Baltiska gränsen korsades av ryssen tidigt på morgonen idag, har inget NATO-land ens vågat nämna situationen, och inget extrainkallat möte har ännu utlysts. EU fördömer den ryska markoffensiven i Baltländerna, Sverige och Finland. Men pekar åt NATO: s håll, och menar att unionens försvarsförpliktelser mer än väl tillgodoses av NATO-medlemskapet. Detta innebär alltså att ingen yttre hjälp kommer anlända, om inte NATO tar tag i saken. Vi i norden står alltså för tillfället ensamma mot den ryska krigsmaskinen.ââ,¬Â ÖB vände på några papper och gick raskt vidare i genomgången.
ââ,¬ÂI Finland står ryssarna drygt 5 mil öst om Helsingfors. Deras offensiv har tillfälligt stannats upp, och i mellersta Finland har två ryska anfallsvägar konstaterats. Dessa har ännu inte mött något större motstånd, och förväntas nå Finlands västkust om 48 timmar med nuvarande anfallstempo, vilket innebär att de flesta större städer i södra Finland kommer att vara i fiendens händer inom 72 timmar.

Det saknas bra information om läget längs den baltiska fronten, men så mycket vet vi att både Vilnius och Tallinn har fallit. Än håller Lettland tillbaka fienden från Riga, men våra experter från MUST hävdar att även Riga kommer att falla inom 24 timmar. Frågor på det?ââ,¬Â Ingen visade någon vilja att avbryta ÖB, så genomgången fortsatte snart.

ââ,¬ÂVad vi vet så inleddes den ryska invasionen av Sverige klockan 09:45, då små ryska fallskärmsförband landsattes några mil bakom östkusten, och de kommande brohuvudena. Dessutom har fallskärmsförband landsatts på Arlanda, Landvetter och Sturup. Dessa har grävt ned sig och avvaktar den fortsatta utvecklingen. Hemvärnsstyrkor har på alla tre platser upprättat stridskontakt med de fientliga styrkorna och på så vis bundit fienden i viss mån till området. Tätt efter luftlandsättningarna följde landstigning av ryska infanteriförband. De ryska markstyrkorna som landsatts sjövägen, uppskattar MUST att vara av storleken förstärkt Infanteridivision, och besitter en hög rörlighet och skyddsnivå. Tre anfallsriktningar för den fientliga divisionen har fastställts. Den första rör sig mot Stockholm, den andra mot Örebro och den tredje mot Jönköping och Vätterns sydspets. Dock är troligtvis inte Jönköping dess slutliga anfallsmål, utan troligtvis Västergötland och då främst Göteborg. Fienden har på sina håll stött på hårt motstånd utav främst HV-förband, men även av reguljära arméförband. Tack vare fiendens snabba framryckning, har flertalet HV-förband förbigåtts, och ryckiga rapporter som nått våra militärdistriktsstaber indikerar på att dessa förbigångna förband nu har börjat slå tillbaka mot fiendens bakre ledning och logistik. Fiendens norra offensiv mot Stockholm har varit snabb och resolut, och hans frontförband står på en linje från Mariefred till Gnesta och kommer de närmsta 24 timmarna att rikta sin fulla kraft mot Södertälje och Himmerfjärden. 2: a Brigadstridsgruppens mekbataljoner har stått i vägen för "Stockholmsoffensiven" och därtill tagit mycket stryk, och det som är kvar av dem har nu dragit sig tillbaka till stridspositioner strax utanför Södertälje, där man samverkar med flertalet Hemvärnsbataljoner i förberedelserna för det som skulle kunna kallas "Slaget om Stockholm". OPIL har förberett evakuering av regeringen, kungahuset och övriga statsfunktioner, inklusive oss, till alternativ plats i Dalarna om fienden lyckas bryta sig igenom Södertäljes försvarslinjer, och passera förbi staden och över Himmerfjärden. Faller Södertälje, så faller Stockholm och vi vet alla vad det innebärââ,¬Â ÖB markerade starkt den sista meningen och tittade allvarligt på personerna kring bordet. Efter en stunds konstpaus fortsatte ÖB.
ââ,¬Â1:a Brigadstridsgruppen har framgångsrikt fördröjt fiendens framryckning över gränsen mellan Östergötland och Närke och i riktning mot Örebro, och man förbereder nu offensiva operationer mot fiendens förband. Brigadstridsgruppens offensiv kommer vara väldigt utspridd, då brigaden är löst sammansatt, och avstånden mellan bataljonerna är stora. Offensiven kan sättas igång tidigast inom 8 timmar, troligtvis längre.
Fiendens sydliga framryckning mot Jönköping är den som har mött minst motstånd, frontförbanden har nått Nässjö och väntas nå Jönköping innan midnatt. Vidare så har all tillgänglig militärpersonal norr om mora nu passerat Dalälven och kommer att ansluta sig till andra hemvärnsförband, i den takt som de kommer fram. Dessutom kommer de första pbv501: orna anlända till ett antal bakre HV-bataljoner om ca 72 timmar. Utbildningen på pansarbandvagnarna har varit snabb och, inom många områden, improviserad, vilket innebär att de inte kommer att kunna användas till mycket annat än understödsvapen i fasta försvarsställningar. Dessutom saknas tillfredställande mängd ammunition till dem.

Flygvapnets fulla styrka är nu grupperad på två flygbaser, Såtenäs och Ronneby. 3 decimerade divisioner är operativa + de delar SWAFRAP som har infunnit sig. Fram till nu så har vi förlorat 15 flygplan och 10 piloter i luftstrider över Östersjön. Än går det ingen nöd på divisionerna vad gäller materiel och manskap, men om situationen fortsätter så här, blir det lite fattigt med piloter. Dessutom har både Såtenäs och Ronneby bombats flera gånger under de senaste två dygnen, men flottiljerna är fortfarande i användbart skick. Det nytillkomna stödet från Danmark och Norge har jag lämnat över till chefen för Flygtaktiska kommandot, som nu är ansvarig för samordningen mellan svenska, danska och norska luftstridskrafter. Mer om det i din genomgång Johan" ÖB nickade kort till Johan Svärd, chefen för Flygtaktiska kommandot, och gick sedan vidare i sina papper.

"Dessutom skulle jag vilja berätta att marinen har lyckats sänka 3 ryska transportfartyg, MUST och FRO är nu nästan helt säkra på att hela ryssens artilleriunderstöd fanns i skeppens last. Detta kan till viss del bekräftas av ryssarnas brist på användning av artilleriunderstöd för markoffensiven. Denna viktiga information har redan delgivits brigadcheferna, vilka i sin tur kommer att vidarebefordra den nedåt i leden. En fiende utan tungt indirekt understöd är en fiende som haltar!

Till sist skulle jag vilja poängtera att fiendens beteende och uppträdande pekar på att man räknat med en snabb och förlamande neutraliseringsoperation mot ett i förhand besegrat Sverige. Detta har man inte lyckats med. Hur situationen kommer utvecklas under de kommande dygnen är helt upp till fienden som fortfarande har initiativet. Men både jag, chefen MUST och chefen OPIL är övertygade om att fienden kommer att rikta all sin kraft mot Stockholm för att lyckas slå ett avgörande slag mot landets ledning. Detta kan innebära att framfarten på fiendens andra förband kommer att saktas ner eller avstanna helt. Dessutom kan det komma att slå tillbaka mot den svenska civilbefolkningen som nu kommer att möta ett mer bryskt ryskt förhållningssätt än tidigare. Som sagt, händelseutvecklingen ligger helt i fiendens händerââ,¬Â. ÖB samlade ihop sina papper och satte sig åter ner på sin plats.
ââ,¬ÂOm nu Rikshemvärnschefen skulle vara så vänlig att dra läget på hemvärnsnivå?ââ,¬Â ÖB tittade uppmuntrande mot den något fetlagde hemvärnschefen, som med en nick till svar, reste sig från sin plats och stegade bort till samma kortsida som ÖB nyss stått vid.


------------------

[Lupson]

Strålande Simon!

Har sett fram emot fortsättningen ett tag nu.

[Jotte]

Mycket läsvärt Simon, bravo! :)

Om du inte läst den boken tidigare så är "The war that never was" ett tips. Där får man inblick i Sovjet/Rysslands sätt att planera och genomföra operationer. Fiktivt NATO vs WP 1989 men det innehåller mkt intressant du kan använda i din historia. :)

"The war that never was by Michael A Palmer
In 1999, 10 years after the fall of the Berlin Wall, retired Russian and American military and civilian leaders (including George Bush and Mikhail Gorbachev) gather in Newport to play out the ultimate war game as it might have unfolded in 1989. This possible WW III was devised by former Russian intelligence officer Yuri Sinuskin and U.S. Navy captain John Griggs as a "fairly straightforward, if somewhat involved student project, that ultimately became a diplomatic extravaganza." The simulated war begins with a Soviet attack on the German border and escalates until most of today's non-nuclear military technologies worldwide are engaged. As a study of geopolitical and military strategy, the book offers stimulating material for scholars and interested military historians, but as a novel it is less successful--mostly a recitation of events with ever-shifting casts of men and machinery. Palmer, a naval historian and author of Guardians of the Gulf , clearly knows his stuff but he might have been better served by the medium of speculative nonfiction."

Den sista delen om attt den är en torr uppräkning av händelser är något jag inte har något emot, det är en frisk fläkt jämnfört med tex Clancy/Bonds helylle amerikanska hjältehistorier som de väver in i sina (i övrigt bra) böcker.

Ja som Obizzz sa så borde du sammanställa denna i lite större "kapitel" allt då och då och lägga upp på NOSIG hemsidan.  Du har defintivt en skrivarådra eller två i blodet. :)

[Dubble0zero]

Riktigt trevligt att läsa dethär...
Du borde värkligen sammanställa det och lägga ut det på hemsidan, du kan kanske få en egen del... ;)
Det är iofs inte jag som har hand om sidan, men jag kan inte tänka mig att någon misstycker...

[ft]

Ah, lysande... hade missat de två senaste. Isch, ruskigt nära lilla Linköping där... :-/

[simon]

Ledsen att det dröjt så länge med nytt avsnitt, men här är det iaf!

:)

-----------------------

6: e september 17:00, gränslandet mellan Närke och Östergötland.
[/size]

Till en början lade ingen i rummet märke till Grehn, som uppenbarade sig i dörren. Längs den bortre långsidan stod kompanicheferna och småpratade om något lustigt, då leenden kunde skönjas på några av ansiktena, framme vid tavlan satt bataljonschefen med bataljonens stridsledare och diskuterade tyst någonting över en karta och längst bort i rummet satt ytterliggare fyra män i samspråk kring ett runt bord med tillhörande soffgrupp. Grehn kände igen alla fyra, och förstod att de tillhörde bataljonsstaben. Några av dem hade troligtvis kommit till förbandet under de senaste 48 timmarna, då de inte hade varit närvarande vid det förra mötet.

Sakta avstannade all verksamhet och allas blickar riktades mot Grehn där han nu stod. Samtalen som pågått dessförinnan tystnade snabbt, och en talande tystnad lade sig i det lilla klassrummet, som för tillfället var möblerat med bänkar och stolar i två rader framför whiteboardtavlan, som var full med text i alla slags färger. Alla såg direkt vad det var som skiljde honom från dem. Grehn hade mött den skenande elefanten, det hade inte de gjort. Stora svettavlagringar kunde skönjas i kanterna av Grehns panna, tinning och hals, Sot och maskeringsfärg bildade ett smutslager i hela ansiktet och hans hår hade inte tvättats på flera dygn och var därför helt insvept i smuts och intorkad svett. Hans ögon, något röda av tårar, iakttog dem och den uppknäppta uniformen och stridsselen utgjorde ett sjaskigt intryck gentemot de övrigas prydliga uniformer. Då ingen lyckades bryta sig ur stirrandet och hälsa honom välkommen, tog Grehn själv tag i saken och slog sig tyst och förstående ner vid den främsta bänkradens högra kant, och slängde upp sitt kart- och anteckningsfodral på bänken framför honom. Bataljonschefen Lundqvist lyckades till slut avbryta den pinsamma tystnaden.
ââ,¬ÂSå bra att du är här Joakimââ,¬Â¦ Nu kan vi ju inleda mötet, eller vad säger ni?ââ,¬Â Ingen gjorde ansats till att protestera, och efter en kort stund så satt alla kompanicheferna i den främre bänkraden, och stabsofficerarna slog sig ned i raden bakom kompanicheferna. Själv stod nu Lundqvist upp framför whiteboardtavlan, medan stridsledaren slog sig ner sig på en vadderad och reglerbar kontorsstol som stod mot den bortre väggen.

Bataljonschefen Lundqvist, började med att snabbt gå igenom dagordningen som stod uppskriven på whiteboardtavlan och bad sedan en av stabsofficerarna bakom Grehn att gå fram till tavlan och inleda genomgången. Det visade sig vara bataljonens underrättelsechef, major till graden och Andersson till namnet, som nu med pekpinnen i hand och med torr och neutral röst, gick igenom krigsläget i stort.
ââ,¬ÂJaha, för att göra en lång historia kort så kom så ryssen igår som vi alla vetââ,¬Â Den lätt grånande men stabila mannen förde pinnen över kartan, som hängde ner från taket, över Norden.
ââ,¬ÂOch han får gärna komma hit!ââ,¬Â En av de yngre kompanicheferna kunde inte låta bli att kläcka ur sig en käck kommentar och tittade på sina kollegor för samförstånd, med en antydan till fräckt leende på läpparna. Leendet försvann dock snabbt när hans ivriga blick nådde Grehns.
ââ,¬ÂOm du och dina soldater nu är så sugna på strid så kan ju någon av er förslagsvis byta plats med fänrik Dalman som alldeles nyss förlorade en vagn och hela vagnsbesättningen, eller varför inte med någon av besättningsmedlemmarna? Kapten Högdin skulle säkert också uppskatta all hjälp ha kan få till sitt reducerade hemvärnskompani som nu står helt ensamma mot en mekaniserad fiende som känner deras position. Är du och dina mannar beredda att ställa upp på det självmordsuppdraget?!ââ,¬Â Grehns irriterade röst hade gradvis stegrat till lågt skrik när han avslutade meningen. Stenström, vilket var namnet på den unga kompanichefen, slog rodnande ner blicken i bordet och svarade inte. Övriga mötesdeltagare skruvade obekvämt på sig och följde Stenströms exempel. Grehn höll kvar blicken på Stenström men kunde inte undgå att iaktta en irriterad blick från bataljonschefen. Grehn släppte därför blicken från den yngre och hetsigare kollegan, och lät därmed ämnet bero.
ââ,¬ÂJahaââ,¬Â¦ Då fortsätter jag välââ,¬Â¦Ã¢â,¬Â Andersson fann sig till slut i den obekväma situationen, och lyckades till slut fånga de andras uppmärksamhet på nytt.
ââ,¬ÂNåväl, runt 09:45 på söndagsmorgonen landsattes de första ryska trupperna längs ostkusten, med koncentreringspunkter i Västervik, Arkösund och Oxelösund, en bit inåt land fälldes fällskärmstrupper som snabbt säkrade framryckningsvägar. Dessutom landsattes tyngre luftburna förband på Arlanda, Sturup och Landvetter, där de inväntar marktrupperna. Andra brigaden var de första arméstridskrafterna som fick stridskontakt med de ryska styrkorna. Detta skedde tidigt på förmiddagen, och intensiva strider har, mer eller mindre konstant sedan dess, förts mellan den mer och mer decimerade brigaden, och de ryska invasionsstyrkorna. Andra brigaden stålsätter sig nu utanför Södertälje, där deras slutliga strid troligtvis kommer att stå. Hur situationen ter sig för våra kollegor där borta är svårt att personligen föreställa sig. Det enda vi kan göra är att binda de ryska styrkorna på vårt avsnitt så gott det går... Det för oss in på vår situation. Vår brigad har framgångsrik bedrivit fördröjningsstrid sen stridskontakt med ryska förtrupper skedde för första gången under gårdagskvällen. Sedan dess har vi och övriga bataljoner inom brigaden visat en fasthet och vilja som nog får ryssen att tänka över sitt uppträdande och beteende framöver. Vad vår bataljon anbelangar så har vi genomfört vår uppgift tillfredsställande, och därigenom lyckats tillintetgöra stora delar av en rysk skyttebataljon. Detta bådar gott inför de kommande dygnens verksamhet.ââ,¬Â

Grehn, fortfarande något irriterad och upprörd, satt tålmodigt och väntade på att Andersson skulle ge dem information om de fientliga styrkorna som stod framför bataljonen, dess sammansättning, styrka och möjliga intentioner. Han ville ha detaljer, men majoren fortsatte att prata på om det övergripande läget och ââ,¬Âden stora bildenââ,¬Â. När majoren avslutade sin genomgång och började röra sig mot sina gamla plats i andra bänkraden, kunde den mer och mer otåliga Grehn inte hålla sig längre utan flög nästan upp ur sin stol och riktade sig mot majoren.
ââ,¬ÂVänta lite nu! Hur är det med de vodkahalsande killarna några kilometer härifrån?ââ,¬Â Grehn pekade med rak arm i riktning mot deras senaste stridskontakt, och spände ögonen i den överraskade majoren.
ââ,¬ÂVad gör de just nu, och vad förväntar ni er att de kommer att göra?ââ,¬Â Under någon sekund tittade Andersson på Grehn som om han inte riktigt förstått frågan.
ââ,¬ÂJaha, nä det är nog inget att oroa sig över. De kommer nog inte göra så mycket efter all pisk vi gav dem igår och idag.ââ,¬Â Han fortsatte mot sin plats. Grehn bleknade.
ââ,¬ÂAll pisk vi gav dem?! Vad är det för jävla svar?! Förutom några eldstötar från Zäta Erik så är det bara ett förband inom bataljonen som har gett pisk så vitt jag vet!ââ,¬Â
ââ,¬ÂNu räcker det Grehn!ââ,¬Â Lundqvist hade nu också rest sig upp bakom sin kateder och bankade näven i bordet, så whiteboardpennorna rullade ner på golvet.
ââ,¬ÂOm du har en fis på tvären om något så tar du och jag det efter mötet!ââ,¬Â Grehn insåg att han gått över gränsen. Han hade inte bara tappat behärskningen och förolämpat Andersson, utan hela bataljonsstaben med Lundqvist i spetsen. Men innerst inne ville han inte ge sig. Den information som Andersson givit dem om fienden var allt annat än tillfredställande och det var ingenting han kunde grunda en eventuell stridsplan på. Han gjorde detta klart för Lundqvist som suckade tungt.
ââ,¬ÂOm du bara sätter dig ner, tar ett djupt andetag och lyssnar på vad Karlsson här har att säga så behöver du inte oroa dig.ââ,¬Â
Grehn bad om ursäkt och satte sig tungt ner. Detsamma gjorde Lundqvist, samtidigt som han vinkade fram Karlsson som, i egenskap av bataljonens stridsledare, nu skulle dra sin del av genomgången. Grehn harklade tyst till och försökte på nytt koncentrera sig. Kanske skulle det komma något matnyttigt denna gången.

[Viggo3]

Du behöver inte vara ledsen för att det dröjt, Simon.
Jag väntar gärna på så här spännande läsning.
(fast helst inte för länge!)

[simon]

Hallo!


Ny del färdig! Hope you like it!


:)



------------------------------

6: e september 17:50, gränslandet mellan Närke och Östergötland.


Med tillhörande buller och stök reste sig mötets alla deltagare, och sträckte på sig, innan de en efter en trippade ut ur rummet, ensam eller samspråkande med en kamrat. Mötet var slutligen till ända, och Grehn gick därför fram till katedern där Lundqvist tyst satt och betraktade honom. Lundqvist hade diskret vinkat på Grehn när mötet gick mot sitt slut, och han anade att Lundqvist ville prata om Grehns utbrott tidigare under mötet. Väl framme vid katedern försökte Grehn be om ursäkt, men blev snabbt avsnoppad av Lundqvists lugna och dämpade röst.


ââ,¬ÂJag vet att du har haft det jobbigare än någon av oss andra det senaste dygnet, och Stenström uttryckte sig jävligt klumpigt. Men du måste lugna ner dig. Vi är ett lag, och det är bara lagarbete som gäller från och med att vi skickades ut hit. Är det förstått?ââ,¬Â Lundqvist spände ögonen i Grehn, som nickade långsamt.

ââ,¬ÂDessutom tycker jag inte om att du ifrågasätter stabens arbete, innan allt är redovisat. Nu skällde du på Andersson, innan du hade sett hälften av det som skulle gås igenom. Det bör inte hända igen.ââ,¬Â
ââ,¬ÂJa, det förstår jag. Jag skulle vilja be om ursäkt för mitt klumpiga beteende, det kommer inte att upprepasââ,¬Â¦Ã¢â,¬Â
ââ,¬ÂDet hoppas jagââ,¬Â¦ Seså, iväg med sig till kompaniet. Din ersättningsvagn plus besättning lär anlända från brigaden vilken minut som helst nuââ,¬Â¦Ã¢â,¬Â Lundqvist reste sig upp och tog avsked av Grehn med ett fast handslag.

ââ,¬ÂDu och dina soldater har gjort ett bra jobb hittills. Fortsätt med det!ââ,¬Â
ââ,¬ÂSjälvklart!ââ,¬Â Grehn vände sig om, något mer lättad än tidigare, och gick ut genom klassrumsdörren.

Snart var han ute på skolgården igen, där han drygt 20 minuter tidigare, hade brutit samman. Det kändes rätt avlägset just nu. Han hade repat nytt mod och kände stort hopp till de kommande dygnens verksamhet. Lundqvist och Karlsson hade presenterat en stridsplan för bataljonen, som på många sätt var osäker och chansande, men samtidigt järv och taktiskt briljant. Planen hade tydligen dirigerats ner till bataljonen ändå uppifrån divisionsledningen, och var tydligen av stor taktisk betydelse för hela krigsutvecklingen på deras avsnitt. De skulle få mer detaljerad information på plats. Nu gällde det att se till att hans kompani var tankat, laddat och utvilat till avmarschen, som var bestämd till 0500 imorgon bitti. Grehn suckade till, tog ut riktning tillbaka till kompaniets förläggning, och började repetera i huvudet, vad Lundqvist och Karlsson gått igenom innan.
ââ,¬ÂEtt möte med kompaniet om en halvtimme låter braââ,¬Â, bestämde Grehn för sig själv där han gick.

Han hann inte längre fram än till skolgrinden, innan han stoppades av någon som lätt knackade honom på axeln. Han vände sig om, och tittade in i ögonen på Stenström, som något förlägen tog ansats till att säga något.

ââ,¬ÂJag skulle vilja be om ursäkt för mitt klumpiga uppträdande innanââ,¬Â¦ Det var en onödig och barnslig kommentar som inte alls passar vår situation.ââ,¬Â Stenström försökte, med alla buds stående medel, kämpa mot sin förlägenhet. Efter någon sekunds tystnad la Grehn an ett lätt leende på läpparna.
ââ,¬ÂDet är ingen fara Kristoffer. Jag tog väl egentligen inte så illa upp som det verkade, jag var väl mest ur fas just då... Vart står era vagnar nånstans?ââ,¬Â Stenström förklarade att hans kompani var förlagt längs en gata med radhus som låg åt Grehns håll, och de började långsamt att sida vid sida gå iväg mot sina förband. Sensommarkvällen var ljummen och himmeln klarblå. I öster kunde man sikta några rökpelare och på avstånd kunde de höra smatter från automatkarbiner, som tyst påminde de båda om deras hemska verklighet. Under glatt samspråk kom de snart upp på gatan där Stenströms stridsvagnskompani hade ställt sig över natten. Varje radhusuppfart längs vägen fylldes både på längden och på bredden av de för det ovana ögat gigantiska stridsvagnarna. Överallt kunde man se grönklädda soldater som rörde sig mellan husen, på vagnarna och på gatan. Här och var kunde man även skymta en och annan civilist som bekantade sig med förbandet och soldaterna. Längre bort längs gatan stod en hop med saliga ungar, som fick provsitta i stridsvagnen som stod parkerad på en uppfart till en av ungarnas hus.
ââ,¬ÂHär har ni det bra!ââ,¬Â, Log Grehn åt Stenström, när en kvinna i 40-årsåldern passerade dem med en uppmuntrande min i ansiktet och en bricka med mat i händerna.
ââ,¬ÂJajammen, alla i området har visat stor förståelse för vår närvaroââ,¬Â¦ Alla utom den där gamle gubben.ââ,¬Â Stenström pekade åt ett hus på höger sida om gatan, utan stridsvagn på garageuppfarten. Persiennerna på husets framsida var nedrullade, men de kunde se hur de var uppböjda något i ena fönstret. När Stenström pekade mot huset slog springan snabbt igen. Uppenbarligen var gubben vaken.
ââ,¬ÂHan vägrar komma ut, och har redan skällt ut flera av mina soldater på rejält manér, för att de ââ,¬â,,¢uppviglar till våldshandlingar mot oskyldiga medborgare och medmänniskor!ââ,¬â,,¢ och så vidare.ââ,¬Â Stenström skakade på huvudet.
ââ,¬ÂSäkert en gammelkommunist eller liknandeââ,¬Â¦ Man blir ju bara så trött.ââ,¬Â
ââ,¬ÂJo verkligenââ,¬Â¦Ã¢â,¬Â Grehn skrattade lätt.

ââ,¬ÂStenström!ââ,¬Â En av officerarna på Stenströms kompani ropade på honom från ett hus en bit bort på gatan.
ââ,¬ÂVi har lite frågor och tankar kring TOLO:n, kan du komma hit?ââ,¬Â
ââ,¬ÂJavisst, jag kommer medsamma!ââ,¬Â Stenström vände sig till Grehn.
ââ,¬ÂTack för sällskapet, och jag är glad att vi har rett ut mitt misstag, men nu måste jag ge mig iväg till mina fänrikar. Att de inte har gått ned sig i sjön där borta ännu, övergår mitt förstånd!ââ,¬Â
ââ,¬ÂHaha, jo, jag känner igen det där!ââ,¬Â De tittade flinande på varandra och tog avsked, innan de gick iväg åt skilda håll.

Efter en stunds promenad ner längs gatan och över två hustomter, kom Grehn till sist fram till ladorna där Qvintus Johan skulle stå över natten. Från den bortersta ladan kunde han höra välbekant musik. Han gick lungt bort till ladans ingång, och kikade in genom dörren. Soldaterna hade tydligen fått låna en cd-spelare av någon bybo, och satt nu och sjöng i takt med gamla metallicalåtar. Uppe på ett stridsfordons motorhuv satt Honkala och samtalade med vagnens skytt. Grehn smög sig förbi de skrålande soldaterna och kom upp bakom Honkala. Med ett snabbt slag mot njuren fick han finlandsvenskens uppmärksamhet.
ââ,¬ÂTjenare, du har det trevligt med pöbeln ser jag!ââ,¬Â Grehn hängde med överkroppen mot chassiets överkant och tittade retfullt på Honkala.
ââ,¬ÂJomenvisst serru, vill herr kapten att vi stänger av den förfärliga musiken så vi inte stör er skönhetssömn?ââ,¬Â Honkala retades tillbaka.
ââ,¬ÂNejdå, det går så bra såhär, men jag tänkte att vi kör ett möte med plutoncheferna om en kvart, vad sägs om det?ââ,¬Â
ââ,¬ÂDet låter som en god idé!ââ,¬Â Honkala tog sats för att resa sig upp.
ââ,¬ÂYtterst bra, informera de andra. Höskullen i andra ladan om en kvart alltså!ââ,¬Â
ââ,¬ÂSjälvklart herr nådig kapten!ââ,¬Â