Följetong.

[Viggo3]

Spännande värre!

Hur ska det här gå???

/V

[simon]

----------------------

6 September 15:11


Fänrik Johanna Östberg satt på en stubbe strax framför sin stridsvagn, tillsammans med sin besättning, och spelade kort.
Johansson, deras skytt, hade handlag för kortspel och hade redan spelat av besättningen cigarretter, småmynt och tuggummin. Laddaren Löfwall hade förlorat mest, och satt nu med sur min, och händerna korsade, under hets och gyckel från övriga deltagare. Johanna trivdes bra tillsammans med sin besättning. Hon hade märkt en tydlig attitydförändring hos dem det senaste dygnet. Borta var nu de tvivlande blickarna och upproriska svaren, och istället möttes hon nu av raska tag och gott humör. Hon hade slutligen ingjutit respekt hos sin besättning och pluton. Att det skulle behövas döda ryssar och söndertrasade pansarbandvagnar för det, var hemskt. "Men det var inget hon kunde göra något åt, och bättre sent än aldrig" tänkte hon när hon med sitt stenansikte bad om nya kort. De hade suttit där i en dryg halvtimme och spelet var påväg att avslutas.

Nere i dalen kunde hon se hur byn och de motsatta kullarna gassade i eftermiddagssolen som så smått var på väg ner i väster. Man kunde höra enstaka skratt och röster från deras kompani och inget i världen kunde förstöra Johannas goda humör. Den avslutande spelomgången skulle just påbörjas när de avbröts av kompanichefens röst. "Jasså, här sitter ni och roar er!" Kapten Grehn hade dykt upp från ingenstans, och snabbt slagit sig ned jämte Johanna i deras spelcirkel.
"Hur går det för dig Östberg?" Han hade en glatt tonläge i rösten.
"Jodå, varken bra eller dåligt, förutom Löfwall här, som är dagens förlorare...Och Johansson som är en riktig storspelare" Hon pekade på Johansson som gjorde gest av att ta emot publikens ovationer. "Det verkar gå relativt jämt ut!" En attitydförändring hos kompanichefen hade hon också kunnat skönja det senaste dygnet. Johanna skrattade förnöjt inombords. Nu hade hon bevisat för dem att tjejer var lika bra krigare som killar.
"Låter bra Östberg, något övrigt att rapportera? Hur har dagen förlöpt?"
"Allt är bra, kapten! Nej inget annat än att maskeringarna nu är klar..." Flera dova smällar avbröt Johanna. Gruppen framför hennes stridsvagn reagerade instinktivt.

GRANATER, SKYDD vrålade Johansson.

Alla kastade sig i skydd och riktade blicken mot ljudkällan. Flera rökpuffar och jorduppkast kunde skymtas från byn. Med jämna intervaller uppenbarade sig nya jordkaskader nere i byn.

Grehn tog initiativet.

"Granatkastareld, möjligt fientligt anfall, norrut genom dalen! Gör färdiga för strid! "Grehn hade snabbt rest sig upp och sprang nu hukande iväg till sin egen vagn för att därifrån kunna leda striden.

Östberg var inte sämre, hon gav order om färdiga för strid. Alla begav sig till sina stridsställningar och när alla i besättningen var på plats nere i vagnen, började de söka mål med sina sikten.
Hon konstaterade för sig själv att ingen artilleri- eller granatkastareld hade träffat kompaniets positioner, vilket borde innebära att FI inte kände till deras existens. Det var bra.



----------------------

[ft]

Det här är ju värre än när jag någon gång råkat följa någon serie på TV. Då vet man ju åtminstone när nästa avsnitt kommer... :)

[Lupson]

Mycket spännande! Kick ass!

[MacLeod]

Ruggigt spännande. :)
Känns lite som 24, man bara väntar på nästa del.

Inte för att man vill pressa simon men det hade varit trevligt om man fick en ny del typ varje fredag. :D

[Dubble0zero]

Ja, jag kan inte annat än att hålla med...
:)

[simon]

Försöker hålla mig till ett avsnitt/vecka....men ibland blir det lurigt när an måste lära sig något nytt....som i nästa avsnitt....men kommer gör det!


Kul att ni gillar det jag gör!

[simon]

Efter mycket om och men är nu nästa del här:

Ta för er!


------------------------------

6 September 15:19


De ryska granaterna hade äntligen slutat falla ner bland hemvärnssoldaterna i byn, och en öronbedövande tystnad låg som ett täcke över dalmynningen. Men snart kunde ett lågt och dovt muller skönjas söderifrån. Östberg kände hur en oförklarlig känsla av uppspelthet sköljde genom hennes kropp. Ryssen var påväg.
"Laddaren, ladda pil" Laddaren Löfwall lydde hennes order omedelbart.
"Laddar pil. Pil Klar."
Halvt skymda av träden framför dem, kunde hon se hur tre pansarbandvagnar av rysk modell kom körande utspridda längs hela dalbottnen. En höll sig till högra sidan, en i mitten, och en till vänster.
Hon visste att hemvärnet hadde lagt ut minstråk på högra sidan av dalbottnen, och satt nu med spänd skadeglädje och inväntade de första minorna. De skulle inte svika henne.
Plötsligt kränge den högra och mittersta vagnen till, i ett moln av jord och eldflammor, och två skarpa smällar följde tätt inpå. Den bottersta utav dem exploderade strax därefter inifrån, medans den mittersta bara stod där. Genom sitt sikte kunde Johanna se hur besättningen i den oexploderade vagnen började ta sig ur plåtliket och springa mot skogen som låg på högra sida av dalen.
"Troligtvis för skydd, tills mamma T-80 och pappa T-72 anländer" tänkte hon torrt. Men den ryska vagnsbesättningen han inte långt på den oskyddade dalsbottnen. Från byn hördes korta serier från kulsprutor och snart stod ingen av dem upp.

Den tredje pansarbandvagnen hade undgått hennes uppmärksamhet och hon överraskades av smällarna från de svenska stridsfordonens automatkanoner när de expedierade den, i höjd med byn.
Tystnaden i vagnen bröts av radion. Det var kompanichefen som gjorde kompaniet uppmärksamma på att striden var långt ifrån över, och att detta bara hade varit en trevare. Kanske hade ryssarna valt deras dal som framryckningsväg, kanske inte. Om några minuter skulle de alla få svar på den frågan.

------------------------------