Il-2 ikväll klockan 1900

Started by ft, October 27, 2002, 14:02:43

Previous topic - Next topic

0 Members and 1 Guest are viewing this topic.

ft

Jag och mr Jim skall upp och flyga några coops. Fler intresserade? Bara att haka på, samling 1900 på ICQ eller 070-333 05 75 för IP för sena ankomster (om jag inte kommer ihåg att posta det här).

Mvh,
 /ft

Stercus accidit
---
Quando omni flunkus moritatus

Mr Jim

Hoho. Och glöm inte att binda knapparna för att manuellt dra upp/veva upp hjulen ;)
\"The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing\" - Edmund Burke (1729-1797)

För att kontakta mig, maila på jimmy.larssonSNABELAgmail.com
To contact me directly mail me at jimmy.larssonATgmail.com

ft

Kvällens uppdrag avslutade. Vi flög först CAP i varsin I-16 typ 24 över en grupp stridsvagnar vid Duboviy Ovrag utanför ett sommarvackert Stalingrad. En del fin träning i formationsflygning blev det!

Nästa uppdrag gick ut på att eskortera ett stabsflygplan. Vi hann precis komma i luften innan vårat flygfält var under attack. Skyddslingen fick försöka smita undan på egen hand då jag och Jimpa i våra Yak-3 genast blev hårt ansatta av fyra stycken tyskar. Så länge vi lyckades hålla ihop formationen gick allt väl och Jim höll min rygg fri på ett föredömligt sätt. Jag blev förmodligen för ivrig samtidigt som flera tyskar gav sig på våran lilla rote och vi bröts upp för ett ögonblick. Efter ett tag satte någon ett antal skott i min motor och huv. Min frontruta täcktes av olja och med så gott som noll sikt framåt och en mycket tveksam motor bestämde jag mig för att dra mig ur striden. Jag avlastade medan jag försökte orientera mig och hitta basen, tackade för den eminenta accelerationen hos en avlastad Yak-3 och susade iväg knappt högre än ogräset....

Att landa med svart ruta är intressant, för att säga det minsta. Inflygning med hög hastighet för att hålla nosläget lågt och lyckligtvis en lång betongbana gjorde att jag ändå fick ner kärran... men det blev mer spänning ändå. Under det som borde varit utrullningen var något fel. Mycket fel! Det visade sig att kulkärven som sabbade min dag även hade modifierat mitt högra huvudställ rätt så rejält. Läs: Skjutit bort det. Lyckades rädda situationen, propellerislag men inget allvarligare blev slutresultatet. Med chockbelastad vevaxel, en propeller som hörde hemma på ett museum för modern konst och en stor suck av lättnad gnisslade mitt flygplan på vänster huvudhjul, sporrhjul och höger vingspets fram till ett stopp vid bankanten på en taxilänk.

Jim följde strax efter och även hans flygplan visade sig sakna höger huvudställ. Hans ladning blev en smula mer... låt oss säga alternativ... men en något skakad Jim sågs ändå ramla ner ur sin uppochnervända cockpit och snabbast möjligt avlägsna sig från det som en gång var en Yak-3. :)

Till sist ett eskortuppdrag till. Ett förband med fyra av de där ryska DC3-kopiorna (Pe-2?) skulle släppa fallskärmsjägare över en tysk bas med mig och Jim som eskort. Vi höll oss högt över våra skyddslingar som grupperade ihop sig till en tät finger-four. Aktiviteten i luftrummet var intensiv och vi råkade strax oidentifierade tyskar som med knappt tusen meters höjdövertag mötte oss. Vi bröt och lade oss mellan tyskarna och våra skyddslingar. Efter en kort jakt konstaterade jag att vad de än var ute på var de inte ute efter Pe-2:or så jag återgick till eskorten med mycket noggrann uppmärksamhet bakåt... samtidigt som Jim frågade över radion om jag sett Stukorna. Präktigt skrämskott, med andra ord. Vi fortsatte med eskorten. Korsade floden strax norr om Stalingrad, såg på när fallskärmsjägarna kastade sig ut från låg höjd under intensiv eld från marken. En Pe-2, Gul etta, blev skadad men flög vidare tillsammans med Gul trea. Jim följde med dessa bort från målet medan jag övervakade Gul tvåa och fyra. Mot förväntan så råkade vi ingen fientlig jakt. Däremot höll två blixtsnabba ryska kärror på och cirklade våran lilla formation av någon anledning. När vi var inne på säkrare område ägnade vi oss åt lite övningar i formationsflygning med långsamma transportplan, nog så intressant.

Avslutningsvis landning i rote, alltid en utmaning. Första landningen avbröts på kort final på grund av trafik på banan... i motsatt riktning. Det är aldrig någon som svarar när man frågar efter banriktning som används... :/ Vi gick runt, klämde in oss i varvet mellan en annan jaktkärra och en Pe-2 och landade i rote enligt plan. Vi taxade in under en rysk vinterhimmels stjärnor och konstaterade att mycket bättre avslutning på kvällen kan man inte få.

[Bilder kommer förmodligen]

  /ft

Stercus accidit
---
Quando omni flunkus moritatus

Obizzz

trevligt med dina små sammanfattningar av uppdragen måste jag säga!
"It's not easy because it's difficult" - François Duval, Rallye de France 2004
--------------------
Martin Ãâ€"berg
www.martinoberg.se

mar.oberg på googles emailtjänst

Jotte

Trevlig läsning. :) Tur att någon hade kul medans vissa desperat försökte få tag i "evalueringsexemplar" av CFS 3..... ;)

PS DC-3 kopian= Li-2


ft

Kul att de uppskattas, försöker fortsätta med det. Klart vi skall ha en hel fyrgrupp nästa gång? :)

Hittade du något evalueringsex? *mycket diskret förfrågan*

Mvh,
 /ft


Stercus accidit
---
Quando omni flunkus moritatus

griffin

Åh! Mycket inspirerande! :)

Jobbar också på ett ev. ex. brb!

Griff
snappahead

Mr Jim

\"The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing\" - Edmund Burke (1729-1797)

För att kontakta mig, maila på jimmy.larssonSNABELAgmail.com
To contact me directly mail me at jimmy.larssonATgmail.com