Anfall mot Sverige

[simon]

Detta scenario postades på www.soldf.com:s forum av en användare vid namn Unicorn, och väckte starka reaktioner. Med hans tillåtelse postar jag det här för att delge er denna fantastiskt skrämmande berättelse. Det värsta med den tycker jag är att den inte är så långt bortom horisonten om man är pessimist.

Att man inte ser någon hotbild just idag betyder inte att den aldrig mer kommer att finnas. Jag har med Haeggs assistans förfärdigat ett möjligt scenario som för kul skull ligger endast fem år fram i tiden. En del saker har redan hänt, andra kommer förmodligen att hända, ytterligare några kanske kommer att hända - eller inte alls...

Bakgrund
Det svenska Försvarsbeslutet 2004 medförde den största neddragningen av försvarsbudgeten i modern tid. Beslutet fattades inte efter säkerhetspolitiska överväganden i Försvarsberedningen utan var en del i en större uppgörelse mellan regerings- och stödpartierna. Oppositionen hoppade av försvarsberedningsarbetet när det kom till deras kännedom. Uppgörelsen kom att påverka relationerna mellan regeringen och oppositionen negativt i flera år framåt. Oppositionen kunde dock inte enas kring ett trovärdigt regeringsalternativ de kommande åren beroende på inre strider. En viktig fråga som slog en kil mellan Folkpartiet och Centern var den återuppflammande kärnkraftsdebatten.

Neddragningen i enlighet med FB-04 innebar att Sveriges försvar i stora drag begränsades till:

5 mekaniserade bataljoner (4 CV90+1 Pansarterrängbil)
2 säkerhetsbataljoner
3 haubitsbataljoner (1 77B + 2 77BD)
2 underhållsbataljoner
1 luftvärnsbataljon 97/0
1 ingenjörsbataljon
1 telekrigsbataljon
2 ammunitionsröjningskompanier
1 televapenkompani
5 bevakningsförband (KBV)
2 NBC-kompani

1 helikopterbataljon
1 ytstrids-/minkrigsflottilj (ledning + fartyg)
1 ubåtsflottilj (endast fartyg)

3 flygdivisioner (JAS 39 Gripen)
3 centrala transportflygdivisioner
2 regionala transportflygdivisioner

Avvecklingen av stridsvagnssystemet innebar att armén i realiteten förlorade förmågan till markstrid mot en kvalificerad fiende. Fallskärmsjägarbataljonen avvecklades men delar av personalen överfördes till specialförbanden som därmed utökat sin numerär. Den luftburna bataljonen finns kvar men är inte luftburen då budgeten inte räcker till helikopterinköp. Bataljonen befinner sig därför i en situation av förvirring rörande dess uppgifter. Delar av dess gamla kompetens har tappats och den luftlandsättningskompetens som delvis byggts upp kommer inte att kunna användas så länge inga helikoptrar finns. Amfibiebrigaden avvecklades men en amfibiebataljon kvarstår. Den befinner sig dock i en liknande situation som luftburna bataljonen. Bataljonens uppgifter och framtid är mycket oklar.

Militärdistrikten, Driftvärnet och Hemvärnet avvecklades årsskiftet 2005/2006. Mer än hälften av de utbildningsförband som fanns 2004 är nedlagda.

Ingen snabbt tillämpbar svensk mobiliseringsplan existerar.

Varje år gör 5500 lumpen i armén, 1700 i Marinen, 1300 i Flygvapnet och 200 i Försvarets olika centra.

Officerskåren består av ca 8000 officerare.

Händelseförlopp
FN-organet International Maritime Organization (IMO) utsåg 2004 Östersjön till ââ,¬Âskyddat havââ,¬Â. Samtliga länder runt Östersjön utom Ryssland ratificerade 2006 ett nytt fördrag som förbjuder trafik med enkelskroviga lastfartyg i Östersjön.

Januari 2007
Med stöd av IMO-fördraget bordade den svenska Kustbevakningen i januari 2007 fartygen Gomberg och Anna Karenina för att tvinga dem att vända tillbaka till ursprungshamnen Basra i Irak. Anledningen var att de i strid med IMO-fördraget fraktade stora mängder olja i enkelskroviga fartyg. Besättningen motsatte sig åtgärden, och befälet över fartygen övertogs i enlighet med fördraget av den svenska Kustbevakningen. Fartygen fördes under svenskt befäl upp genom Kattegatt innan befälet återlämnades till ursprungsbesättningen.

Den olja fartygen fraktade var avsedd för kraftverket i den isolerade ryska enklaven Kaliningrad. Åtgärden sammanföll oturligt nog med den kallaste vintermånaden på åratal. Med temperaturer så låga som -34 C, och nära nog tomma depåer i Kaliningrad blev förseningen av oljeleveransen katastrofal. Kaliningrad drabbades av några mycket svåra vinterveckor med begränsad eltillgång.

Enligt ryska beräkningar dog 330 personer i Kaliningrad av köld under de tre vinterveckorna. Främst drabbades äldre. Något som väckt folkstorm i rysk media är att tjugotvå de avlidna tillhörde samma hem för krigsveteraner från andra världskriget.

Ryssland kallade på grund av händelsen hem sin Stockholmsambassadör för konsultationer, och meddelade såväl via diplomatiska kanaler som i ett direktsänt TV-tal av den ryske presidenten att Ryssland aldrig kommer att acceptera försök av någon att lägga sig i hennes inre angelägenheter. Fartygen återvände två veckor senare åtföljda av kraftig rysk militär eskort ââ,¬â€œ och ignorerade helt Kustbevakningens önskemål och försök att återigen hindra transporten. Ett intensivt diplomatiskt notutbyte mellan Sverige och Ryssland följde.


Maj 2007
Ryssland förklarar ensidigt att man tänker höja fiskekvoterna i Östersjön med fyrtio procent. Trots svenska och finska protester påbörjar man ett hårdhänt djuptrålsfiske utanför Gotland. Vissa av fiskefartygen befinner sig tidvis inne på svenskt territorialvatten. När svensk kustbevakning försöker borda ett ryskt fiskefartyg skjuts en Kustbevakningstjänsteman till döds av en beväpnad rysk fiskare.

Detta får till följd att Kustbevakningen intar en hårdare attityd och taktik vid bordningar ââ,¬â€œ bordningarna genomförs av svenska militära specialförband. Detta retar i sin tur den ryska opinionen. Från och med juni 2007 eskorteras den ryska fiskeflottan som ett svar på svenskarnas upptrappning alltid av örlogsfartyg. Ibland befinner sig även dessa inne på svenskt territorialvatten. Korvetten Helsingborg får som en följd av en konfrontativ ââ,¬Âkraftmätningââ,¬Â till sjöss gå i nödhamn i Slite på Gotland. Anledningen är en kraftig kollision med ett ryskt eskortfartyg. En rysk sjöman dödas i kollisionen då han hamnar under en maskin som tippat över honom. Sjömannen begravs i direktsändning under militära hedersbetygelser i sin hemstad Ekaterinburg. I begravningen deltar såväl den ryske marinchefen som vice utrikesministern.

September 2007
De redan frostiga svensk-ryska relationerna sätts på ytterligare prov i september 2007.

Ett välplanerat terrordåd inträffar under rusningstid i Moskvas tunnelbana. Åtta ryggsäckar placeras ut på väl valda ställen ââ,¬â€œ var och en försedd med en modifierad artillerigranat med fjärrutlösning. Två av granaterna innehåller nervgasen Soman. Dådet dödar omedelbart 120 personer. Inom femton minuter har ytterligare 740 personer avlidit av nervgasens verkningar. Flera hundra människor överlever, men blir blinda för livet. Bilder av människor som tagit sig upp ur tunnelbanan för att dö under fruktansvärda plågor framför TV-kamerorna på Moskvas gator sänds under flera dagar ut i ryska TV-kanaler och ut i världen.

Efter ett intensivt spaningsarbete grips snart elva tjetjenska separatister. Sex av terroristerna visar sig vara svenska medborgare. De har ett par år tillbaka i tiden fått asyl i Sverige då de som politiskt aktiva tjetjener riskerat förföljelse i Ryssland. Med Kaliningrad och den dödade sjömannen i färskt minne väcker detta en våg av Sverigehat i Ryssland. Som ytterligare en försvårande faktor visar sig pengarna som finansierat aktionen dessutom till stor del komma från en statlig svensk hjälporganisation, som trott sig finansiera ett centrum för våldtagna kvinnor utanför Groznyj.

Februari 2008
Sjukhusen i S:t Petersburg börjar ta emot mängder av patienter med olika grader av hög feber, huvudvärk och ryggsmärtor. Man identifierar sjukdomen som smittkoppor, och smittkällan visar sig vara S:t Petersburgs vattenverk. Någon har två veckor tidigare spritt smitta i stadens färskvattentillförsel. Tack vare viss klorering av vattnet och det faktum att endast ett av stadens vattenverk tycks ha utsatts blir skadan relativt begränsad. Staden försätts dock i karantän, och över fyratusen människor dör i sviterna av epidemin. Ytterligare ett hundratal skjuts ihjäl av inrikestrupper sedan de försökt fly över karantän-avspärrningarna.

Som ansvarig för dådet pekas en Sergej Papazjvilij ut av ryska myndigheter. Han är av georgiskt ursprung, men är född i Tjetjenien och misstänks vara ideolog och ledare för den terrorgrupp som legat bakom senast tidens terrordåd i Ryssland. Papazjvilij lever i exil i Sundbyberg i Sverige och är sedan fyra år tillbaka innehavare av svenskt medborgarskap.

Papazjvilij förhörs av svensk säkerhetspolis, men släpps i brist på bevis.

Ryssland kräver att Papazjvilij utlämnas, men Sverige vägrar. Bevisen anses för vaga, han har redan förhörts i saken av svensk säkerhetspolis, Ryssland inte tillhör EU och Papazjvilij riskerar dessutom dödsstraff. Det finns helt enkelt ingen som helst juridisk möjlighet för Sverige att utlämna honom.

Ryssland hotar med repressalier, förklarar att man anser Papazjvilij vara ââ,¬Âfredlösââ,¬Â och att man kommer att ââ,¬Âta itu med honom på annat sättââ,¬Â. Papazjvilij utsätts för två misslyckade attentat i rask följd.

Eftersom han enligt svensk rätt anses som oskyldig får han efter en mediestorm till försvar för hans rättigheter svenskt polisbeskydd. Vid ett tredje attentatsförsök skjuter SÄPO:s personskyddspersonal ihjäl en attentatsman som visar sig vara aktiv officer i de ryska inrikestrupperna. Sverige kallar hem sin ambassadör i Moskva för konsultation och lämnar en skarp protestnot till Rysslands Stockholmsambassad.

Ryssland kallar omedelbart hem sin ambassadör och förklarar i FN:s säkerhetsråd att man inte längre accepterar att Sverige blivit en fristad för Rysslands fiender.

Mars 2008
Rykten om ett omedelbart förestående terrordåd med kärnvapen orsakar panik i Moskva. Flyende folkmassor, igenkorkade trafikleder och plundring lamslår staden under flera dygn. Orsaken till paniken är ett anonymt inlägg som samtidigt lagts ut på Rysslands tio mest populära hemsidor för Internetdebatt. Den okände avsändaren har skrivit ett välformulerat och till synes initierat uttalande som hävdar att tre ââ,¬Âportföljbomberââ,¬Â med kärnvapen kommer att sprängas i namngivna områden i Moskva. Detta som en hämnd för Rysslands förtryck av Tjetjeniens folk. Meddelandet sprider sig som en löpeld, och när en lokal nyhetsuppläsare tar upp hotet i en nyhetssändning, märkbart skärrad, med darr på rösten och svettpärlor i pannan är katastrofen ett faktum.

Som genom ett under skadas ingen allvarligt under ââ,¬Âden Stora Panikenââ,¬Â, som händelsen snabbt döps till av media ââ,¬â€œ men de ekonomiska konsekvenserna blir förödande. Hotet visar sig vara grundlöst och den lokale nyhetsuppläsaren avskedas - men fyra dagar av plundring, stillastående industri och kaos i infrastrukturen sätter sina spår. Kostaderna blir enorma, och det tar månader innan produktionen är igång. Händelsen medför en djup kris för rysk industri med uteblivna ordrar, vikande marknader och stora personalavvecklingar som följd.

Tyvärr lyckas meddelandets avsändare aldrig spåras, men rykten och obekräftade uppgifter i rysk sensationsmedia vill göra gällande att ââ,¬Âmeddelandet troligen har sitt ursprung i IT-landet Sverigeââ,¬Â.


Juni 2008
Angreppet drabbar Sverige som en blixt från en klar himmel klockan två på morgonen midsommardagen 2008. Ett midsommarledigt Sverige går och lägger sig för att vakna under nya herrar i en ny framtid.

Svensk underrättelsetjänst har rutinmässigt följt förberedelserna för de sedan åratal aviserade landsättningsövningen ââ,¬ÂTUNGUSKA 2ââ,¬Â i S:t Petersburg-området. Med facit i hand visade sig dock truppförflyttningarna och uppbyggnaden den här gången - istället för en övning i ââ,¬Âsnabb fredsframtvingande insatsââ,¬Â - vara förberedelser för en snabb invasion av Sverige.

Sveriges flygvapen slås ut i ett enda slag genom att ryskt transportflyg med kraftigt jaktskydd helt resolut landar mitt på Sveriges enda kvarvarande flygbas Såtenäs och intar flottiljen. En rote Fpl 39 ur Sveriges nya ââ,¬ÂTerrorberedskapââ,¬Â som lyft från Såtenäs möter fyra divisioner Su-37 och skjuts omedelbart ned över Östergötland. Sveriges tre divisioner Fpl 39 tas i oskadat skick fortfarande stående i sina hangarer av den ryska landsättningsbataljonen.

Sveriges lilla flotta tas i oskadat skick av specialförband där den ligger i hamn i Berga, Muskö och Karlskrona.

Utanför Stockholm, Göteborg och Malmö luftlandsätts sammanlagt 3 000 man i en massiv samordnad luftlandsättningsoperation.

Sammanlagt åtta stora lastfartyg som anlöper svensk hamn visar sig i stället för överenskommet timmer eller olja bära varsin lätt pansarbataljon. Luleå, Umeå, Härnösand, Sundsvall, Gävle, Oxelösund/Nyköping, Kalmar, Ystad och Slite/Gotland blir brohuvuden för en massiv rysk invasionsstyrka som i en välplanerad logistisk operation väller in över hela Sveriges yta. 55 000 ryska soldater ingår i en andra våg och anländer tillsammans med tung utrustning inom ett par dygn.

Motståndet blir spritt och sporadiskt. Då Hemvärnet lades ned årsskiftet 2005/2006 består arméns slagkraftigaste förband på papperet av fem mekaniserade bataljoner och tre haubitsbataljoner. Detta förutsätter dock en beredskapshöjning - och ingen snabbt genomförbar mobiliseringsplan för krigsförbanden finns upprättad. En av anledningarna är att man i det irriterade läge som varit mellan länderna inte onödigtvis velat provocera Ryssland. Några tusen värnpliktiga finns i fredsorganisationen inkallade för grundutbildning, men denna natt är de alla utom ett par larmplutoner hemförlovade för att fira midsommar.

Sveriges väpnade förmåga inskränker sig således när invasionen inleds till försvarets helgtjänstgörande bevakningspersonal och landets poliskår. På just midsommarafton tjänstgör förvisso över tvåtusen poliser i yttre tjänst, men de är spridda över hela landets yta och har inga vapen som biter på en rysk pansarbataljon.

Huvuddelen av försvarets fredsorganisation är dessutom samgrupperad av besparingsskäl, och ryskt flyg slår hårt och kraftfullt i förebyggande syfte mot det fåtal kaserner och fordonsuppställningsplatser som bedöms kunna äventyra landsättningen. Välplanerade luftlandsättningar går in och rensar upp efter flygangreppen. De soldater och befäl som försökt ta sig till sitt förband utan att fastna i någon rysk checkpoint kommer utan undantag att mötas av ruiner ââ,¬â€œ eller andra uniformer än de är vana vid i kasernvakten.

Hårdnackat motstånd bjuds av en svensk FN-bataljon avsedd Elfenbenskusten. Bataljonen avsågs av kostnadsskäl köras ombord på ett ryskt fartyg som anlöpte Frihamnen på midsommarnatten. För att spara en mycket dyr dygnshyra av fartyget har huvuddelen av bataljonen till soldaternas stora irritation kallats in från 00.00 och beordrats marschfärdiga från klockan 03.00 midsommardagen. Vad ingen hade tänkt sig var att det anlöpande fartyget vid ankomsten till Frihamnen redan innehöll en mekaniserad bataljon. En rysk sådan.

Bataljonen som går iland i Frihamnen besätter snabbt och utan strid sina förstahandsmål som alla ligger inom en radie av 1500 meter från landstigningsplatsen, Kaknästornet, TV4, SVT och SR. Därmed bryts förmågan till nationell nyhetsförmedling redan i operationens inledningsskede. I det efterföljande informationskaoset söker sig många svenskar till de stora nyhetssajterna på Internet för information. De möts dock av ett mycket långsamt nätverk. Dels beror det på den stora tillströmningen av användare men även pga. att en rysk grupp ur specialstyrkorna har förstört den svenska rootservern för Internet belägen på KTH ett stenkast från Frihamnen. Sabotaget slår inte direkt ut Internet men orsakar konstant ökande kapacitetsbortfall. Svenskarna blir därmed beroende av lokal radio och tv som primära nyhetskällor. Dessa gav pga. av bristande lägesuppfattning både felaktig och motstridig information. Inget budskap från den nationella ledningen nådde medborgarna.

Den ryske presidenten går i ett direktsänt TV- och radiotal ut klockan 09.00 svensk tid. Talet sänds ut över hela Ryssland och Sverige. Varje hel timme går talet i repris över de nyligen erövrade svenska sändarna. På grund av att många tekniker runt om i Sverige flytt sina arbetsplatser i panik och en del sändarmaster slagits ut av sporadiskt svenskt motstånd når dock inte sändningarna hela befolkningen.

Presidenten berättar i talet att han för att trygga rysk, och även internationell, säkerhet tvingats genomföra en begränsad säkerhetsoperation mot Sverige. NATO och USA är underrättade om att operationen inte innebär en aggression mot någon av dem, och så snart rysk trupp kan garantera att säkerheten återställts - och att inga fler terrorangrepp med ursprung i Sverige kommer att inträffa - har man för avsikt att dra tillbaka säkerhetsstyrkorna.

Han förklarar att de ryska styrkorna har order att vara återhållsamma och uppmanar Sveriges folk att inte ta till lönlöst och kontraproduktivt våld mot säkerhetsoperationen. Sveriges kungahus och regering befinner sig inte i någon fara. Deras säkerhet garanteras av ryska säkerhetsstyrkor och deras integritet och ställning kommer att respekteras, liksom man kommer att respektera det svenska folket.

Den svenska mekaniserade FN-bataljonen EB01 utrustad med Strf 90 har i väntan på sin avtransport till Afrika nära nog i sin helhet befunnit sig på Livgardet i Kungsängen. Deras vitmålade stridsfordon utgör tyvärr en bra kontrast mot sommargrönskan och är därmed lätta mål. Efter att ha genomfört räder från skogarna kring Bålsta i två veckors tid (och efterhand ha målat om stridsfordonen i fantasifulla kamouflagemönster med färg ââ,¬Âlånadââ,¬Â från bönder i trakten) slås de till slut ut av ryskt flyg.

Sverige har nu en enda mekaniserad bataljon som är intakt. I Irak, där den befinner sig för fredsbevarande uppgifter i FN-regi. Bataljonchefen har via satellittelefon försökt begära amerikansk transporthjälp hem till Sverige, men USA har ställt sig kallsinnigt till denna begäran.

Den svenske FN-ambassadören kräver att säkerhetsrådet agerar, men då Ryssland lägger in sitt veto kommer inga fördömande resolutioner från säkerhetsrådets sida. Alla ingripanden med FN-stöd är således helt uteslutna.

EU:s försvarssamarbete konstateras i ett blixtinkallat krismöte i Bryssel inte förpliktiga till ett ingripande till Sveriges försvar. I ett tillägg till stadgan från 2006 förbjöds EU att bruka gemensamt militärt våld under EU-flagg till annat än fredsframtvingande eller fredsbevarande insatser utanför unionens gränser.

Försvarssamarbetet inom unionen ansågs bäst tillgodoses genom NATO, där ändå de flesta Europeiska länder är medlemmar. Förslaget att inte bygga vidare på EU som försvarsallians kom paradoxalt nog ursprungligen till på svenskt initiativ, då det funnits kompakt motstånd mot all utveckling av EU till en försvarsallians. Mången lättnadens suck drogs i de länder som tack vare detta beslut slapp ge sig in i väpnad konflikt med Ryssland och därigenom sätta hela Europa, ja kanske hela världen, i brand.

Även om Rysslands agerande enhälligt fördömts av EU och USA i skarpa ordalag finns det en bred förståelse runt om i världen för Rysslands rätt att värna sina intressen i den säkerhetsoperation man genomfört. Enligt artikel 51 i FN-stadgan har Ryssland enligt många tolkare rätt till självförsvar för att säkerställa att fler terroristangrepp från svenskt territorium inte skall förekomma.

Allt eftersom ockupationen fortskrider manar allt fler röster i Sverige till försiktighet, att man skall ge ryssarna vad de vill ha, rida ut stormen och låta ryssarna lämna nästa sommar enligt pacificeringsplanen. Ett omfattande angiverisystem håller under tiden på att etableras i Sverige, och de ryska trupperna har en hög närvaro i samhället. Patruller om två till fyra man bedrivs tillsammans med svensk polis i ordningshållande och kontaktskapande syfte,

Horder av anländande ryska affärsmän, ny interimistisk speciallagstiftning och tvångsförvaltning av företag ger dock dubbla signaler. Tänker verkligen Ryssland dra sig ur Sverige? Och i så fall ââ,¬â€œ när, och på vilket sätt?

Era reaktioner och tankar?

[simon]

Originally posted by BEQ
Summa summarum är jag så gott som övertygad om att vi tyvärr snart kommer att drabbas ett uppvaknande à la 1925 kontra sent 30-tal.

Jo, som min fader sa(major fd. Hallandsbrigaden, numera Luftvärnsregementet) Det tog 1 år att rasera en infanteribrigad, det kommer att ta minst tio år att bygga upp den.

[F16_Filur]

Mitt intryck är att det blir så lite kvar av försvaret att det inte gör tillräckligt stor skillnad mellan att ha "ingenting" och "det smalare och vassare"! Särskilt inte sedan "det smalare och vassare" inte heller fått vara ifred. Det blir på något sätt ännu lättare då för de politiker som vill fortsätta såga. Varför betala för ett försvar som ändå är för litet att göra någon reell verkan? Man är redan på fel sida om gränsen för där det gått för långt. Man bevarar kanske kompetensen för hur man använder viss materiel inom de olika vapenslagen som det är nu, men frågan är om man gör detsamma med kompetensen för en fungerande krigsorganisation? Och hur lång tid det tar att förmedla den till tillräckligt många? Det går väl inte riktigt ihop med ett hur smalt försvar som helst. Blir ju mer av typen livgarde eller hur?

Hela vårt moderna försvar bygger ju på invasionsförsvaret som började ta rejäl form på 50-talet. Att förändra det till något annat kan ju inte vara det lättaste! Tycker nog att riktlinjerna för det nya varit lite väl vaga och otydliga. Och att besluten och diskussionerna tagit alldeles för lite utrymme med tanke på vad det handlar om. Dessutom har ju de övergripande besluten tagits av personer som INTE är kompetenta i sådana här frågor. Rent kortsiktigt kostar det också jävligt mycket att avveckla så det är ju inte klokt ens i det perspektivet. Och på längre sikt äventyrar det vår säkerhet och förmåga att hävda vår territoriella integritet med trovärdighet. Det behövs/hade behövts mycket mer politiskt jobb för att lyckas med bantningen av "kalla kriger organisationen". Dedikerat och hängivet jobb istället för ett hafsverk.

Samtidigt finns det många lovande och spännande projekt i Sverige vad gäller försvarsmateriel (innefattar även jobb, kompetens, spinnoff effekter) så möjligheterna att gå rätt väg finns där om man bara vill. Mitt förslag är att oavsett regering så bestämmer alltid (M) försvarsfrågorna och (mp) miljöfrågorna. Det vore nog lite bättre för Sverige. Annars kan man ju alltid hoppas att ryssarna låter oss fortsätta spela IL-2 online om vi är tillräckligt medgörliga...

[Lupson]

Synnerligen läsvärt. Visserligen ser jag mig själv som en "försvarsvän" så jag håller med om att försvarsneddragningarna känns en smula huvudlösa. En sådan här berättelses syfte bottnar säkert i författarnas åsikter i försvarsfrågan. Hoppas bara den kan nå en vidare publik än den på Nosig och SoldF. Om författaren menar allvar bör denne skicka den till samtliga medlemmar i försvarsutskottet eller liknande. För faktiskt - försvarsvän till trots - det är mycket svårt att i dagsläget berättiga invasionsförsvaret annat än med vaga skrämselsignaler om vad som kan ske i framtiden.

Idén med hela det gamla invasionsförsvaret var kanske inte att på egen hand slå den Sovjetiska krigsmakten i försvarsstrid utan snarare göra kostnaden för hög för att ett sådant företag skulle vara försvarbart i det stora perspektivet. Och ja - jag tror ett sovjetiskt invasionsförsök mot ett mobiliserat svenskt försvar under 60- och 70 och 80-talen hade varit ett mycket kostsamt företag. Att få invasionskakan över Östersjön utan betydande förluster från attackflyg, kustartilleri, marinen och minor ter sig i ett rent teoretiskt perspektiv tämligen osannolikt. I scenariet ovan föreligger knappt någon risk alls för förluster - således riskerar Ryssland inte mycket mer än en oerhört kraftig internationell badwill.

Dock - i en globaliserad ekonomi kan en sådan badwill vara långt mer kostsam än vinsterna en eventuellt ockupation skulle ge. Sverige har ingen olja och skog har ryssarna gott om själva. Å andra sidan så visar den globaliserade ekonomin sällan skrupler över mänskliga rättigheter, folkrätt etc. så som vanligt har myntet två sidor.

Hur som helst sade de nyss på nyheterna att Kosovobataljonen är bekymrade över att resurser där skall dras ned på bekostnad av missioner till Liberia och Afghanistan. Jag funderar på hur politikerna är funtade. Våra kära socialdemokrater har redan börjat kohandla bort kärnkraften. Nu står resterna av försvaret på tur.

EDIT: Lite språkfel.

[Jotte]

Klart väl genomtänkt. Skulle utgöra bra bakgrund för en "Operation Garbo" typ av bok.
Intressant hur de vävt in paraleller mellan USA-Iraq kriget i scenariot.

[F16_Filur]

Där är en artikel om ryska flygvapnets upprustning i senaste Flygrevyn med lite varningens undertoner av VAKNA Sverige! Det är intressant, men personen som skrivit den verkar inte vara helt initierad när det gäller militärt flyg. Benämner tex Su-25 som jaktplan tillsammans med en del andra märkliga uttryck och frågetecken.

Sen för att återgå till Unicorns artikel, hur skulle ni här tycka det vore rimligt att hantera våra försvarsfrågor istället för så som gjorts, sen låt oss säga 1988? Antar att alla håller med om att någon förändring hursomhelst måste varit nödvändig i och med kalla krigets slut?

[Mr Jim]

BEQ>Låter nästan som du mjuknat lite :)

[simon]

Hörde pappa nämna nått om att det borde dröja längre tid mellan varje försvarsbeslut...


Tänk er.

1 året efter FB:  Alla överlevande pustar ut.
2. året: Återhämtning startar
3. året: Verksamhet nästan i full gång
4. året: Skräckfylld väntan på nästa FB.