Förnuftets röst i försvarsfrågan

[ft]

Förnuftets röst.

Läs och sprid.

Mvh,
/ft

[Magnus]

Varför tror alla att 8 Divisioner JAS = 80 Jas flygplan.. jag har aldrig fattat det. Det krävs MINST 20 Flygplan per division för att kunna hålla en division vid liv fullt ut.

Ett exempel. Av alla 37E vi har i det här landet så är ungefär 16% (för att försöka vara lite kryptisk) möjliga just idag att dra ut på linjen. De andra är på D-service, väntar på motorbyte, utlånade eller har andra tekniska fel. Räkna ut hur många flygplan som behövs för att hålla 4 eller 8 på linjen. Varje dag.

BAH!

[ft]

Visst kommer tillgängligheten att vara exceptionellt god, för ett jetjaktflygplan, men det finns gränser. Sedan är ju tillgänglighet i fredstid inte alls samma sak som i krigstid...

[F16_Filur]

Hmm finns nån möjlighet att nån kopierar in texten från artikeln här, den verkar borta?

Avskrift för hand går också bra;) .


edit: Fixat!

2004-02-26 09:11]
DEBATT
Svenska försvaret blir för svagt
Försvarsutredare hävdar att vi inte har förmåga att organisera några armébrigader alls fastän gällande försvarsbeslut talar om 4 fullständiga och 2 reducerade. Irakkonflikten visar alltjämt på behovet av markstridsförband för skydd av hela markterritoriet, skriver BENGT HÄLLKVIST, Vreta kloster, inför ÖB:s presentation i morgon av försvarets närmaste framtid.

ÖB skall i morgon den 27 februari för regeringen presentera sitt förslag till hur vårt försvar skall se ut siste december 2007. Han har fyra budgetramar att redovisa kring. Dessa kan jämfört med nuvarande anges i miljarder med +3, 0, -3 och -6. Många tror att det blir ett av de två mellersta alternativen. Även vid 0-alternativet, det vill säga belopp som nu, så bedöms dock försvarsreduceringar aktuella. ÖB:s uppgift nu är sålunda att redovisa vilken försvarsförmåga Sverige anses få i de olika alternativen. Samtidigt med nämnda reduceringar är avsikten att vi skall fullfölja tanken på ett så kallat nätverksbaserat försvar (NBF).

Man kan fråga varför flera generaler och deras handläggare så kraftigt förordar NBF? Självfallet ska vi bejaka tekniken i försvaret av Sverige. Men NBF förutsätter dock högteknologisk infoöverlägsenhet grundad på avsaknad av fientliga hackare men säker elförsörjning, vilken senare dock kan brytas av såväl oväder som fientlig bekämpning. Stridsmedel föder alltid motmedel.

Det hittills överdrivna förtroendet för datorkrigföring enligt NBF hos svensk politisk och militär försvarsledning har i andra ändan -- enligt flera regementschefer -- medfört att exempelvis våra blivande arméofficerare numera ej ges adekvat yrkesförberedande utbildning, varvid resultatet bland annat blir oförmåga att leda stridsskjutning i pluton.

I krigserfarna Nokialandet Finland beaktas givetvis högteknologi för strid och ledning men det har ändå nyligen slutfört en anskaffningsaffär på 100 Leopardstridsvagnar. I vårt land raljeras i stället på många håll över förlegad storinvasionsfilosofi. Är det så att karriären och kanske officersmutor från IT-branschen avgör utformningen av vårt försvar, då man vet att politikerna vill ha billiga lösningar. Där tycks NBF komma in.

I höstas anmälde försvarsutredaren Thulstrup att vi inte har förmåga att organisera några armébrigader alls fastän gällande försvarsbeslut talar om 4 fullständiga och 2 reducerade. Irakkonflikten visar allt- tjämt på behovet av markstrids- förband för skydd av hela mark- territoriet. Nämnda konflikt -- liksom Afghanistankriget -- inleddes ju i form av konventionellt krig och genomförs nu mera som ett utbrett gerillakrig snarare än terroristbekämpning. Här bör tilläggas att USA förra året -- utöver Irakkrigskostnader -- antog en utökad superstark försvarsbudget, vilken kommer att kunna möjliggöra än kraftigare maktpolitik mot omvärlden -- på gott och ont. Sverige måste således notera att betydligt kraftigare stridsinsatser än enbart terroristbekämpning kan kan vara möjliga.Terrorister utgör enligt folkrätten civila kriminella personer och skall följaktligen bekämpas av polis. Enligt krigets lagar skall militära styrkor enbart bekämpa militära mål och blandning får ej ske, vilket Juholt borde veta. Men militärt försvar kan vi inte längre klara enbart själva på grund av förbandsbrist. Finske generalen Hägglund rekommenderade Sverige -- på Folk och Försvars kongress nyligen -- att bibehålla värnpliktssystemet såsom billigare och nödvändigt med hänsyn till vår landsyta. Till detta kommer behov av militär expansionsförmåga genom vidmakthållande av våra frivilligorganisationer ifall framtida försämring av hotbilden skulle uppstå. I annat fall måste våra makthavare avgöra om vi ska utöka försvarssamarbetet med EU och/eller Nato.

Dumavalet i Ryssland i december bäddade för stärkt makt för Putin samt säkrade dennes återval i förestående marsval. Det stora grannlandet har därtill avsevärt bättre ekonomi än tidigare med allt större militär potential som följd. Inre utvecklingen i Ryssland är betydligt mer auktoritärt och militant än vad Putin själv visar utåt Vår försvarsledning bör därför sluta med det säkra påståendet att Ryssland inte kommer att kunna utgöra något hot mot Sverige inom avsevärd tid. Vi har själva samtidigt avsevärt minskat vår försvarsförmåga. Ryssland konkurrerar med ett eget stridsflygplan mot Jas med flera typer inför Brasiliens nu förestående köp av stridsflygplan. Rysk militär teknologi synes även i vissa andra fall långt framskriden, annars skulle inte avslöjandet i höstas av en svensk radarspion mot Ryssland varit aktuell. I sammanhanget bör därför framhållas att vi behöver enligt förrförre ÖB, Wiktorin, åtminstone 8 divisioner eller minst 80 Jas-plan och inte sänka garden genom att resonera om 60--80 plan. Helst skulle bestämda avgöranden för vår framtida försvarsförmåga få vänta en god tid framöver så att vi kunde granska samt bättre analysera händelseutvecklingen i framför allt Ryssland efter presidentvalet. Kanske vi behöver återta beslut om 6 Visbykorvetter i stället för 5 samt vidmakthålla marina krigsbaseringsresurser i såväl Karlskrona som Muskö jämte sidobas i Fårösund.

Enbart terroristangrepp av rikshotande karaktär utan främ-mande nationellt bistånd synes föga troligt mot Sverige men en kombination kan inte påstås vara helt orimlig. Där kan Rysslands framtida medverkan inte uteslutas.



Bengt Hällkvist