Tänker inte använda lätt-tolkade ord...

[Obizzz]

kul för ditt barn maj är en bra månad att fylla år ;)

ja ett grattis till dig är väl kanske på plats också hehe och även TrakDah då

[Mikke_EAF331]

Grattis TrakDah och Griffin. :)

Oh, you hate your job? Well why didn't you say so? There's a support group for that... it's called "EVERYONE", and we all meet at the BAR!
- Drew Carey :D

Låter lite synd på LOMAC, men för egen del skulle det nog ändå mest handla om enkla 1 mot 1 eller 1 mot flera och kanske (om det funkar bra) lite onlineflygning, som omväxling till FB.

[ft]

Haha, det finns bara en hobby som är dyrare än flygning... och i den rumsrena versionen av skämtet är det barn (den icket rumsrena penetrerar mer på djupet i frågan, så att säga). Får ta chansen att gratulera er bägge så mycket! En annan är nöjd med att försöka ta hand om en chinchilla och ett pengaträd... spänner bågen lite mindre högt än så länge. Kommer fortfarande ihåg småsyskonens trotsåldrar! :D

Vad gäller AI så tycker jag F4 träffade en bra gyllene medelväg med 2D/3D-kriget. Att ha varenda objekt med full AI konstant i ett stridsområde måste, eftersom databehandlingsresurserna är begränsade, medföra att själva AI:n bantas. Om ni frågar mig är inte det ett alternativ, tafflig AI sabbar all trovärdighet snabbt. Mycket hellre då att endast relevanta objekt simuleras medan andra, mer fjärran objekt, följer ett enklare regelsystem.

Finns såklart problem med det också, men hinner inte gå in på det nu. Jobb och grejer!

Mvh,
 /ft

[griffin]

tack =)

jovars, men att kalla barn en hobby är som att kalla sova ett fritidsintresse. Eller nåt. Pröva arbete, livsstil, hobby och tivoli - allt i ett. Och lite till.

Hmmm. Just tivoli är nog en bra liknelse. Det kostar en massa stålar, är mestadels jävligt skoj och omtumlande. Men det är lätt att bli illamående... Fan, det där passar in på kröka med polarna med. Jag skall nog lägga liknelserna på hyllan och fokusera på viktigare saker känns det som.

:D

[SledgeHammer]

Men... sova är väl ett fritidsintresse..?

[griffin]

Ja, det kanske det är. För mig, eller snarare för min flickvän är det inte ens det. Det är en bonus. ;)

[SledgeHammer]

Jo så här är det... man sover ju på fritiden (för det mesta) och eftersom man inte mår så bra utan sömn så är det ju i ens intresse att göra just det. Fritidsintresse. =)

[griffin]

Det ligger i ens intresse att pippa med. Och pippar man blir det barn, förr eller senare för de flesta. Således kan det även denna väg härledas att barn är ett fritidsintresse, då de flesta pippar på fritiden. Eller? :D

En bonus kanske kan definieras som något oväntat, men trevligt. Och det är onekligen trevligt att sova. Trevligheten ökar exponentiellt med bristen på sömn. Detta blev jag högst varse om i lördags morse då min magsjuke son på drygt 1Ã,½ vaknade 03:30 och det inte fanns nån annan råd än att konka in den lille till vår säng. Där tillbringade han först en timma med att gny, rotera på sig i alla dimensioner med en frekvens som får en P4 att skämmas. När detta toppats med att kräkas ned både sig och vår säng med erforderlig sanering som följd infann sig lugnet först när klockan var 07:00 och det är normal uppstigning för honom. Det gick inte att trösta honom än mindre att få honom att sova. Att ge ett magsjukt barn frukost är inte för de otåliga, och innan man vet ordet av har dagen börjat. Beslutet att lägga sig så "sent" som 23-24 dan innan ter sig då både korkat och oförståeligt. DÅ... då är sömn en trevlig bonus. Min flickvän tog sig, lika trött som jag, an att ta hand om grabben medans jag försökte somna om. Detta kan vara förvånansvärt svårt en sådan natt. Vilket inte gör saken mindre absurd.

Har jag frestat er med att skaffa barn nu? :p Det är så himla lätt att späda på icke-föräldrars fördomar och beslutsamhet att vänta med barn. Det är desto svårare att göra det motsatta. Att förklara känslan när ens lille grabb fullkonligen spritter av lycka och tultar fram över hallgolvet med utsträckta armar och ett strålande leende - bara för att man är den man är och kommer hem. Eller känslan av att höra ljudet när den lilla förnöjt snuttar i sig vällingen i sin barnsäng och sedan tittar på en med sömndruckna och belåtna ögon för att sedan somna. Det går inte att förklara...

Oj. Förlåt. Jag skenade. Som vanligt.