Poltava

[Horizon]

Läser just nu "Poltava" av Peter Englund. Måste bara passa på att rekommendera den till er andra. Ni som inte har läst den har säkert hört talas om den flera gånger. Förstår inte varför det tog sån tid innan jag öppnade den.

Den är oerhört välskriven och medryckande. I vissa avsnitt känns det nästan som att man är med i handlingen, särskilt under de målande beskrivningarna av slagen. Här är en bit ur boken, för att visa på Englunds detaljerade beskrivningar av slagfältets fasor:


Kapitel 18 - "Likt gräset för en lie"

"Den ryska salvan kom på ungefär 50 meters håll. Alla fyra leden längs den långa fronten slogs i eld samtidigt. En dånande salva skar rakt igenom de ojämna leden av springande män.
  Olika ögonvittnen har genom årens lopp försökt beskriva hur det låter och hur det ser ut när stora koncentrerade salvor av eld från musköter härjar på ett slagfält. Vissa säger att ljudet av en stark muskötsalva låter som när man sliter itu ett stort och grovt tygstycke, fast oändligt förstärkt. Andra liknar det vid det ljud som uppstår då man snabbt häller en stor mängd kulor ut på en plåt, med korta pauser då bara enstaka skott hörs. Flera olika bilder har också använts när man sökt beskriva salvornas hemska effekter på långa upprättstående led av soldater. En del säger att leden brukade vaja som säd, andra att förbanden brukade själva och vingla likt ett löst rep som någon skakat i ena ändan. En gärna använd liknelse bland svenska krigsdeltagare är att människorna föll som gräs för en lie. I en redogörelse för detta slag talas det om hur det ryska artilleriet "de våra likt gräset för en lie nedlagt". Bilden säger en hel del: om hur en massiv kärve med projektiler plötsligt, som en osynlig egg, hugger in i en linje och människorna faller, alla praktiskt taget i samma sekund, samlade som ett knippe grässtrån till marken. Det är detta fenomen som gav upphov till den märkliga syn man ibland kunde se på slagfälten: döda liggande i prydliga, korrekta rader, bortom detta livet fångade av och inordnade i de strama militära formerna. Fick vi själva se dessa salvor och deras effekter skulle vi nog mest associera till regelrätta arkebuseringar.
  Några korta sekunder efter den öronbedövande salvan hördes dess hemska eko från den svenska linjen. Det var de otaliga dunsarna av fallande kroppar och skramlet från vapnen som föll ur de träffades händer. En rysk deltagare tyckte att det lät som ljudet av ett hus som störtar samman..."


Måste erkänna att jag nästan var lite svettig i handflatorna efter att ha läst hela ovanstående kapitel, så verkligt beskrivet var det. :-/

Det finns säkert massor av bra skrivna recensioner på nätet när det gäller denna bok. Läs en av dem och låna sedan boken på biblioteket. Ett givet val.