News:

No significant change

Main Menu

Norrländsk tragedi

Started by Slammer87th, May 06, 2009, 16:24:36

Previous topic - Next topic

0 Members and 1 Guest are viewing this topic.

Slammer87th

Reportage saxat från wighsnews.se

Norrländsk tragedi.

En lappländsk sommarnatt med ljus himmel, absolut vindstilla, med låg strålningsdimma i skogsvackor, över småsjöar och myrar landade jag i ett stort grustag nära Nattavaara by. Året var 1962 och planet en gul Piper PA 18 Super Cub, SE-CTG från AB Carl Engströms Växtskyddsavdelning i Eslöv. Jag var på sprutuppdrag för skogsindustrin i övre Norrland.

Det var halvljust och en av de första dagarna i augusti. Utgrävningen såg från luften ut som ett gråvitt litet landningsstråk, men nattljuset lurade mig grundligt.
En stund efter det planet hade bringats att stanna längst inne i en grusficka med nedförsbacke och jag hoppat ut hörde jag från den övre kanten av hålet en tordönstämma: - Vars in i hellvitt gör du därner i grop din tokjävel ? En bybo hade kommit med bil på vägen bredvid och sett maskinen försvinna ner i grustaget. Jag fick försöka förklara att jag skulle till ett litet stråk i närheten men lurats av halvmörkret.
ââ,¬â€œ Dä ligg int här. Ska hjälp deg upp så kan du start på vägen sen vi tag ner ett par vägskylt, sa den hjälpsamme norrlänningen.
ââ,¬â€œ Du behöv inte va oroli för hä finns ing fjärsman närm än Kiruna o dit tar dä två tim me bil !
Jag blev lite betänksam, för jag hade tidigare en sen kväll olovligen landat på länsväg 90 mellan Junsele och Sollefteå och fått varning av polisen. Man fick helt stänga av vägen nästa morgon för att jag skulle kunna starta. Kvällen innan hade jag landat mellan två bussar med påslagna strålkastare, men det var som skrivet i Norrland året 1962...

Sommaren i Lappland var annars fantastisk med ljusa nätter om man bara hade sluppit att umgås med dessa obeskrivliga mängder av mygg, bromsar och knott som var en ständig plåga på marken , och i luften satt dessa som tjocka lager på vindrutan, kunde endast avlägsnas med bilvax. Vi drog öring i fiskeodlingarna och grillade dem på öppen eld i sjökanten. Då våra landningsplatser var revirvägar mitt inne i skogsmarkerna fanns alltid en sjö med ädelfisk i närheten.

Det medlet vi sprutade ut över naturen från våra plan, en lätt brun vätska något tjockare än vatten, var så verkningsfullt, att om det kom en enda droppe på ett av björkens blad ( det var lövträden vi var ute efter ) så svartnade hela trädet och var helt dött bara efter en kort tidsperiod. Giftet tillhörde fenoxi-ättikssyrorna och var av en liknande typ som amerikanarna senare försökte avlöva Vietnams djungelområden med. Att det också var starkt cancerframkallande visste man inte då !

Där vi gått fram kunde man sedan urskilja svarta gator i vegetationen av samma bredd som flygplanets sprutbommar. Hyggena såg året efter ut nästan som om en kärnvapenstorm hade passerat ! Vi piloter och våra lastare arbetade helt utan varje form av skyddsutrustning, handskar eller ansiktsmasker. Ibland kunde vi under tankning slå över oss ett helt spann hormoslyr så att vi var genomblöta tills kläderna efter någon timme torkat. En jägmästare drack ett glas av vätskan för att visa folk att den inte var farlig! ( Galning ). En gång stod en bil i ett hygge vi sprutade, det lär ha kostat skogsbolaget en helt ny lackering .

Men belöningen för min tvivelaktiga sommarinsats blev hela 16000 sparade syndakronor, vilka räckte att studera för och att leva av från juni 1962 till mars 1963. Först arton år senare fick jag en retroaktiv belöning i form av en svårartad hudtumör och en början till cancer i lymfsystemet. Sambandet kunde enligt mina läkare inte utan vidare bortförklaras !

I samhället Kvikkjokk slutade allmän väg. Där landade jag på en grusväg som löpte in mot samhället och alldeles efter det att den gula kombinerade skol- och postbussen hade passerat. Min grannlaga uppgift från skogsfolket var att ta reda på vart Systembolaget var beläget då en av våra mekaniker råkade fylla år och det skulle firas mitt i vildmarken .. Jag antastade en förbipasserade vilken verkade att vara inföding:
- Hördu vars fan ligg bolage ?
- Finns ing ! Jokkmokk 12 mil !
- Vars köp du då din vargtass ?
- Tsöp int kokar, dumjävel !

När jag senare berättade episoden för en skogsfaktor i arbetslaget skrattade han gott: - Så hä långt opp i Lappland köp vi int så mye te Systeme, vi bränn, annrs skull de bli ett jävla ränn o dä ha vi varken ti ell rå mä ! Int fan ä dä gott all gång, men dä gör sin verkan o dä är ju huvudsak !!!

Efterhand övergick den varma sommaren i förhöst .Nätterna blev svalare, längre, mörkare. Udda och ödsliga platser som Hakkas, Nilivaara, Vittangi och Vuollerim passerade förbi. Så var säsongen slut och på vår väg söderut sådde vi gräsfrö på den nya flygplatsen i Skellefteå, kastade skogsgödning runt Idre och försökte utrota ett vassområde längs en å från Enköping ner mot Mälaren. När vi kom tillbaka till hemmabasen Eslöv väntade några veckor med sprutning av potatis i Skåne och Blekinge, därefter var det dags för vinterkursen på Aeroskolan i Bromma.

Ja säger bara förr i tiden  ;D

griffin

lol! Tack för denna upplyftande läsning!
snappahead