Jag har inte varit så där jätteaktiv på NoSiG det senaste året, detta mest p.g.a. att mitt hobbyfokus har legat på något helt annat nämligen dykning. Detta tills trots har inte mitt intresse för flygning och flygplan svalnat, det bara har ägnats mindre tid.
I veckan som gått har jag varit ute på en båt i östersjön (närmare bestämt kalmarsund och öland) och dykt på olika vrak med ett gäng polare. Just denna resa hade jag ett speciellt fokus, ett vrak jag bara måste besöka. Problemet med detta vraket är att GPSpositionen var osäker och att det är ett litet vrak, så det är svårt att få ett vettigt utslag på ekolodet.
Vi tillbringade en förmiddag på dom GPSpostioner vi hade och körde sökmönster runt i kring utan att få en trovärdig bild av vraket. Hågslagna gav vi upp och begav oss från stället för att dyka på ett annat vrak, men jag kunde inte släppa, jag ville se!
Efter en del runtringande fick jag tag på en ny position, lite mer väster om dom vi hade, nu gällde det vara att vädret höll i sig så att vi kunde göra ett nytt försök.
Två dagar senare var det dax, vi styrde in "Storsjön" mot den position vi fått senast och nästan rakt över fick vi en träff som nästan var otvetydig. Efter en repa till över för att bekräfta så släpte vi ett sänke med en boj för att seda börja rigga på oss paketen.
Det var en pirrig känsla att ligga vid ytan och inte veta om man skulle se vad man hoppades, men det var nog det dyk jag sett fram mot mest under min dykkarriär...
Under nedstigningen till botten på 36m tittade jag och min dykbuddy förväntansfullt på varandra, skulle det sämma, är den här?
På 30m ser vi en siluett på botten, det är otvetydigt, hon är här!!! B-17G individnummer 42-38008 som nödlandade under 2:a värdskriget ligger under oss och tronar mäktigt!
(http://sportdykare.se/upload/site/%7BAC07386A-AB77-4913-A269-4CB1AFC390A0%7D.JPG)
Sonarbild av planet.
Vi kom ner precis bredvid cockpit som är förvånansvärt välbevarad med mätare spakar och pedaler helt intakta, headset hänger även fortfarande från taket och dinglar. Halva huvglaset är helt men framför cockpit är nosendelen helt avslitet. På vingarna sitter alla fyra motorer kvar där man kan se detaljer som kolvar och tändstift, tre av propellrarna finns även kvar, en är bärgad och finns tydligen utställd vid Oskarshamn flygplats. På vingarna skymtar under dyn US Navy emblemen. Planet är avbrutet precis bakom hålet där skytten suttit på ryggåsen och stjärtdelen ligger i en c:a 90gradig vinkel. Följer man stjärtdelen till aktern ser man glashuven där aktersjutten suttit.
(http://www.sff.n.se/images_aktu_2004/2004-06-01_B17.jpg)
UV-bild av planet taget framifrån.
Det finns högvis med fler detaljer att se, tyvärr innebär djupet på vraket att man inte får ut så pass mycket bottentid som vi ville, trots att vi dök med nitrox istället för luft.
Vet inte hur många här som egentligen är intresserade av dykning, men jag ville bara dela med mig av mina erfarenheter i kombinationshobbys. ;-)
/Kalle
Väldigt intressant Snajper!
Har du fler bilder?
Mer bakgrundshistoria om varför man nödlandade?
Kul att du tyckte det var intressant.
Några fler bilder har jag inte tyvärr då vi inte hade kamera med oss, vi ville fokusera på att kika på vraket istället för att plåta.
Bakgrundesinfon verkar vara, som jag fårr fram, att planet lyfte 8 maj 1944 från Thurleigh i England med destination Berlin. Efter att ha släppt lasten strejkade först en motor och sen en andra varav piloten Matichka bryter formationen och går mot Sverige, dom kommer nästan ända fram men nödlandar i kalmarsundet, alla 10 ombord överlever och blev upplockade av en fiskare.
/Kalle
Du får gärna berätta om dina dykningar det tycker iallfall jag är intressant, extra intressant när det är flygplansvrak :)
Var i Kalmarsund ligger det? Tror att det stått något i lokaltidningen om det där de brukar ha återblickar om vad som hände på ett visst datum under några år tillbaks i tiden har t ex stått om ett par tunnankrascher och en B-17 som nödlandade på Öland.
Var det ligger, tjaa, jag är inte helt hemma i geografin där, men jag tror man skulle kunna säga att det ligger mellan Oskarshamn och Blå Jungfrun (Ö), har du sjökort så ligger det hyffsat nära farleden däremellan.
/Kalle
Coolt Snajper
Hur många minuter får man med Nitrox på det djupet ?
mvh
bax
QuoteOriginally posted by Bax
Hur många minuter får man med Nitrox på det djupet ?
mvh
bax
Om man väljer att inte göra ett deco-dyk så kan man nog få ut c:a 20-25 minuter.
/Kalle
deco-dyk?
QuoteOriginally posted by Obizzz
deco-dyk?
När man dyker, speciellt på hyffsat stora djup (under 18m) så tar vävnaderna i kroppen upp kväve under det stora tryck dom blir utsatta för. När man gör en uppstigning så släpps kvävet ut i blodomloppet och om man gör en för snabb uppstigning så kan det bli så mycket kväve i blodet att det kan bli en bubbla, dessa bubblor kan fastna i olika organ och bilda proppar, detta kalla tryckfallssjuka eller i folkmun dykarsjuka. För att undvika detta gör man en långsam uppstigning med flera stopp på vägen för att "utvädringen" av kvävet ska ske på ett ordnat sätt, detta är kallat deco.
Deco är en förkortning för "decompression".
Hoppas det blev förståbart, iaf delar av det. ;)
/Kalle
Jodå det var inga problem att förstå nu har man lärt sig ett nytt uttryck också :D
Förlåt en som väldigt knappt kan simma, men som tycker det verkar jävligt intressant ändå, men varför väljer man isf att INTE göra ett deco-dyk? Finns det bra tidningar i tryckkammaren? Jag misstänker en annan förklaring...
Coolt. Blir sugen på att återuppta dykningen igen.
QuoteOriginally posted by Mupp
Förlåt en som väldigt knappt kan simma, men som tycker det verkar jävligt intressant ändå, men varför väljer man isf att INTE göra ett deco-dyk? Finns det bra tidningar i tryckkammaren? Jag misstänker en annan förklaring...
Hehe... Jodå, det finns flera anledningar. Till att börja med så när man gör ett deco-dyk så går man utanför dom gränser som är uppsatta genom många års tester och man riskerar att få en "tryckis". Enl. dom som råkat ut för det är det en oerhört plågsam och otäck upplevelse. Det som kan hända är att en kvävebubbla fastnar i ryggmärgen = förlamning (temporär el. permanent), i vissa nerver = funktionsbortfall av t.ex. urinering o.s.v. Man bör m.a.o. veta lite vad man pysslar med när man gör det och plannera noga. Helst ska man ha den utbildning som krävs också och då gärna ha med ren syrgas ner dom man kan göra decot på vid 6m stoppet, detta snabbar på utvädringen rejält.
Fast, det finns fler anledningar... På djupet i östersjön är det inte speciellt gästvänligt, vid B17 var det c:a 2m sikt och temperaturen var 5 grader har jag för mig, så även om man har rejäla underställ under torrisen så blir det lite bitigt efter ett tag. ;)
Men kul, det är det! :)
/Kalle
Det låter kul det där...
Jag var lite inne på dykcert förr, men jag har inte orkat ta tag i det än... :)
QuoteOriginally posted by Dubble0zero
Det låter kul det där...
Jag var lite inne på dykcert förr, men jag har inte orkat ta tag i det än... :)
Joo, det är ju inget att tveka över, men risken är att det blir som för mig, man blir helt biten och då blir det både dyrt och tar mycket tid. Men jag ångrar mig inte. :)
/Kalle
Intressant, minst sagt...
Fluff, läser du det här?
har OW och AOW, dock inte dykt i sverige ännu, skall bli nästa sommar om jag har pengar till lite utrustning (skall spendera alla besparingar på resa i vår är det tänkt)..
klart kul dyka iallafall..
i värsta fall blir det till försöka få liv i morfars gamla utrustning och dyka i den..
(http://www.granq.se/images/dykning.gif)
klart coolare än liten plastmask i silicon ;)
Ja det var bättre förr *suck*. När all dykutrustning bestod av blankt svart gummi (möjligtvis kunde man sträcka sig till orange) och avvägningen sköttes enbart med hjälp av viktbälte och lungorna. Och bends var någonting man bara skrattade åt medan man fångade hajar med händerna...
Nej allvarligt talat, vrakdykning är nog något av det roligaste och mest spännande man kan ge sig på i synnerhet när vraken är så välbevare som tycks vara fallet här (och på såpass åtkomligt djup). Samtidigt kan det vara nåt av det mest frustrerande som finns när man letar och letar men aldrig hittar vraket som vet finns där. Havet kan kännas väldigt stort ibland :-I. Sidescanner och GPS har dock gjort den sidan av dykeriet betydligt lättare på sista tiden.
Vill man se fina och intressanta vrak är annars Narvik att rekommendera med i stort sett hur många välbevarade vrak som helst på dykbart djup främst från andra världskriget.
Apropos deco-stopp så är det nog bland det tråkigaste man utsätta sig för. Att stirra på sin kompis i över en timme samtidigt som man hänger i en stång mister sin tjusning ganska så snabbt. Så deco-dyk är något som åtminstone jag undviker i största möjliga mån. I själva verket är det mest för det svarta gummit som jag håller på...
Narvik ja, riktigt fina vrak håller jag med om, var där i höstas, annars kan jag starkt rekommendera Jan Heweliuzs utanför Ystad (eller närmare bestämt utan för Tysklands kust). Där har ni ett nuyy välbevarat vrak med massa kul att titta på. Men när ni åker dit, gör inte som jag att åka dit tidigt på våren. En bottentemp på 2 grader drog ner tiden rätt rejält på ett vrak som man annars kan ha långa bottentider (16-22m).
Visst är det tråkigt att ligga på deco, men med en VR3 dykdator med inbyggda spel och en pinkventil på torrisen så blir det betydligt mer uthärdligt! ;)
/Kalle
Har de fått upp alla lik från Jan Heweliuzs? Är inte den båten klassad som grav? Måste kännas kusligt att dyka på ett vrak där så många miste livet. :-/