Well. Den är ganska svåröversatt, men det går i stort ut på att han utnyttjade hårdvaran (för på den tiden var hård- och mjukvara i princip samma sak) på ett sätt som det definitivt inte var tänkt att göra. Genom att förstå och utnjyttja hur mekaniken rörde sig kunde han "handoptimera" på ett sätt som inga program eller andra kollegor förstod sig på - med resultatet att hans program kickade övriga i prestanda. Och han var så bra på det att ingen annan förstod ens hur han gjorde det, än mindre kunde rå på att ändra något. Och när berättaren väl förstod "storheten" i vad (eller snarare HUR) Mel åstakommit så tyckte han det var bäst att låta bli att ändra något.
I dag när vi programmerar använder vi en hel uppsjö av program, landvinningar och idéer, baserade på mångårigt arbete och forskning. Det enklaste datorprogrammet använder sig av mångas arbete. Men då, då programmerade man direkt på hådvaran. Ville man att "datorn" skulle göra något, fick man lära sig maskinkod och prata direkt med datorn. Hantverket var i någon mening lite större då (samtidigt mer primitivt).
Så hela historien kan översättas/sammanfattas med titeln "Mannen som kunde tala med datorer" i nördtappning. Grejen är den, att även om vi idag sitter och gör i mångt och mycket mer avancerade grejer tack vare att vi har mer avancerade verktyg än vad han förfogade över - finns det ändå en Mel nånstans i varje programmerares krets. I princip. Som väljer sina egna vägar, vars geni kanske går att ifrågasätta men man kan ändå inte låta bli att fascineras av val av lösningar och effekten de har. Och får jobba med att förstå det hela.
Och detta går väl att applicera på mer än datorer och datavetenskap. Faktum är att Mel finns någon i de flesta gebiten om man tänker efter...
I dag när vi programmerar använder vi en hel uppsjö av program, landvinningar och idéer, baserade på mångårigt arbete och forskning. Det enklaste datorprogrammet använder sig av mångas arbete. Men då, då programmerade man direkt på hådvaran. Ville man att "datorn" skulle göra något, fick man lära sig maskinkod och prata direkt med datorn. Hantverket var i någon mening lite större då (samtidigt mer primitivt).
Så hela historien kan översättas/sammanfattas med titeln "Mannen som kunde tala med datorer" i nördtappning. Grejen är den, att även om vi idag sitter och gör i mångt och mycket mer avancerade grejer tack vare att vi har mer avancerade verktyg än vad han förfogade över - finns det ändå en Mel nånstans i varje programmerares krets. I princip. Som väljer sina egna vägar, vars geni kanske går att ifrågasätta men man kan ändå inte låta bli att fascineras av val av lösningar och effekten de har. Och får jobba med att förstå det hela.
Och detta går väl att applicera på mer än datorer och datavetenskap. Faktum är att Mel finns någon i de flesta gebiten om man tänker efter...
