Läste klart Midsommargryning för en dryg vecka sen. Den var bra, men jag håller nog Midvintermörker som ett par snäpp bättre med en mer påtaglig "realism"-känsla.
**** Spoilers nedan ****
Vissa grejer kändes kanske lite krystade. Då tänker jag nog inte främst på de militära stridsscenerna utan kanske mer på den där käcka polisen Mia som är så väldans duktig. Att det skulle bli någon form av stormning av bergscentralen utanför Vansbro fattade man väl också redan precis i början när vägarna in beskrevs alldeles för utförligt.
Militärt var det inte alls så intensiva och "gastkramande" stridsscener som i första boken där jag ständigt hade en känsla av att det skulle gå käpprätt åt h-e vilken sekund som helst. Man fick åtminstone en bild av ett svenskt insatsförsvar skulle kunna mäkta med 2023 ifall politikerna faktiskt skulle få tummen ur och investera rejält i toppmodern materiel. Aster-30, Meteor, LV på nya korvetter och nya ubåtar till exempel. Huruvida en rote Gripen NG skulle stå sig mot en rote Su-50 där de senare har stealthteknik, thrust vectoring och 270 graders AESA-radar osv kan man såklart bara spekulera i. Eller iofs - jag kan ju faktiskt pröva i Command: Modern Air/Naval Operations som i sin senaste patch har lagt till bl.a. Meteor på Gripen C från 2016 och givetvis på NG. Skulle tro att man kan snoka reda på Aster-30 och se hur den i spelet skulle kunna hantera ett antal inkommande kryssningsmissiler osv.
Jag blir väl inte riktigt klok på Wilderäng - han är intressant så till vida att han kombinerar ganska skilda åsikter från hela den politiska höger/vänsterskalan vilket också märks i hans böcker. Speciellt i den senare är det nästan onödigt mycket referenser till elbilar och energibrist - Peak oil är väl lite av Wilderängs paradnummer annars. Men väldigt aktuellt med tanke på Ukraina och hur lite Västeuropa vågar göra utifrån dess beroende till den ryska gasen.