http://www.sydsvenskan.se/opinion/ta-farval-av-julskinkan-1/"Opinion. Skinkätarens moral är inte bättre än sadistens, skriver Pelle Strindlund, författare och djurrättsaktivist.
Julskinkan ska griljeras. Du går över till grannen för att låna ströbröd. Grannen sitter framför teven med ett leende. På skärmen visas tilltufsade hundar i mörka betongutrymmen. En golden retriever gnager på en labradors svans. Två taxar slåss.
”De har suttit i den där källaren ett halvår”, förklarar mannen uppspelt. ”Nu ska de avlivas.”
En bultpistol pressas mot en schäfers panna. Med ett ryck faller djuret till marken.
”Jag älskar sådana här filmer”, säger grannen. ”Jag kan inte låta bli.”
Du förstår att mannen är sadist. Han finner nöje i att se djur plågas och dödas. Med avsmak går du därifrån.
Men är din egen moral bättre?
99 procent av alla grisar i Sverige föds upp inomhus i trånga boxar på cementgolv. De ser aldrig solens ljus. De har inte möjlighet till naturligt beteende, som att böka bland jord och gräs. Sjukdomar och apati är vanliga följder av dessa levnadsvillkor.
Flera svenska studier har visat att ett stort antal grisar biter i och tuggar sönder varandras svansar, sannolikt till följd av att de är uttråkade eller stressade. Även slagsmål förekommer.
Slakterierna – där grisarna hamnar efter sex månaders uppfödning – förnekar inte att problemet existerar. De rapporterar årligen cirka 45 000 fall av svansbitning, en siffra som emellertid kan vara en underskattning eftersom rapporteringen är frivillig.
Grisarna plågas alltså lika mycket som hundarna på filmen.
Sadisten i berättelsen betalar för en produkt som han njuter av med synsinnet: filmen.
Du betalar för en produkt som du njuter av med smaksinnet: julskinkan.
Det finns ingen moraliskt relevant skillnad mellan ögats och gommens lust. Varken filmen eller skinkan är nödvändig. I båda fallen handlar det om att de egna egoistiska önskemålen får väga tyngre än djurs grundläggande intressen.
Ärliga köttätare medger att det inte finns några moraliskt relevanta skäl för deras matval.
Musikjournalisten Fredrik Strage säger:
”Min kärlek till entrecôte är så stor att hela min djurskyddskredd rasar samman så fort jag hamnar på ett steakhouse.”
När deckarförfattaren Liza Marklund i ”Moraltestet” i programmet Christer i Sveriges Radio ombeds att motivera varför människor skulle ha moralisk rätt att föda upp och döda djur svarar hon:
”Därför att de är goda att äta och snygga att ha på sig.”
Självinsikt är början i all förändring.
Strage och Marklund har förstått att vad de gör är svårt att försvara. Nu hoppas jag att de och alla vi andra svenskar uppbådar en smula viljestyrka och tar de praktiska slutsatserna av vad vi redan vet: man ska inte döda djur om man kan undvika det.
Faktum är att vårt alltmer internationaliserade livsmedelsutbud gjort det enkelt att ta farväl av skinkan och andra animalier – det finns numera en lång rad köttliknande vegoprodukter att ställa på julbordet för den som vill hålla sig med en bättre moral än den sadistiske grannen.
PELLE STRINDLUND
Pelle Strindlund är författare till Jordens herrar: slaveri, djurförtryck och våldets försvarare (Karneval förlag 2011)."
