Åhå, du blev just utnämnd till Förste Tillförordnade Segelflygkonsult! :D
Provflygandet har jag redan hunnit med. Det var, som anglosaxerna säger, "a humbling experience". Jag var stolt när jag kunde ligga stadigt under bogsering, sedan tog han i baksits över och flög lådor runt propellerströmmen. Bara för att. Upp som en sol, ner som en pannkaka!
Själva flygandet gick bättre, något har man visst lärt sig av datorflygandet. Frågan jag fick var vad jag hade flugit förut. Det värmde. Det var kul att flyga Bergfalke också, man bör som ha gjort det tycker jag. Här har de bara en K8 kvar av dukflygplanen. Den har kanske inte 97 i glidtal, men man känner när (och hur) man flyger i alla fall! Tog mig ett par svängar att lista ut att det krävdes en stadig känga på pedalerna, sedan flöt det på bra. Jag tyckte att det var lika bra att baksitsaren fick hantera landningen, och tur var det. Ingen vana vid den sortens luftbromsar så jag trodde vi var alldeles för högt på final... själv hade jag nog följt en femgraders glidbana in. :)
Din (?) artikel om silver-C var fantastisk läsning, snacka om motivation! Skall läsa de andra på kafferasten imorrn och ser fram mot en ny uppsättning snarast. Jag kommer att tjata. ;)
Ha det,
/ft
